Malins.

Jag ska testa på att vara vegetarian och börja med nunne-verksamhet. Veggo grejen ska jag om planerna går som tänkt inleda på måndag. Jag är så sjukt less på allt just nu. Ny start och inga idioter i min närhet, tack. Nunna ska jag också försöka mig på. Kan ju inte bli sämre än vad det redan är, kanske får börja bli troende, men det kan väl inte vara så svårt? Celibat är kanske det ultimata för mig. I vår ska jag till Holland och till Norge och hälsa på mina beresta vänner som jobbar och upptäcker världen. Vad upptäcker vi här i Kalmar, olika ölsorter? Inte mycket mer i alla fall. Det vi får här är en bred vänskapskrets och kunskaper. Ska dock verkligen inte underskattas. Januari är snart slut och med det har starten på 88:ornas födelsedagar börjat. Stackars den gröna affären, det kommer i slutet av maj att krylla av små knuttar där inne. Ser fram emot våren, drömde mig igår bort till den ett tag med Sanna darlingen. Solglasögon, cyklar, tunna jackor, uteserveringar, skor i massor och alla leenden. Det är inte konstigt att folk blir lyckliga av det första solskenet, det är ju becksvart vid fyra tiden på dagarna just nu. Noll motivation. Det blir en sen kväll även denna afton, webb-omtenta imorgon. Spydde koder imorse och somnade i teckenavstånd i eftermiddags. Läser på det jag redan kunde i hopp om att enbart det kommer på provet. STOR SANNOLIKHET!

Jag funderade på en intressant tanke tidigare ikväll, som kom tillbaka nyss. Antingen har man ett förhållande eller så är man singel, okej? Det förstår alla, om man inte kör på någon av trenderna såsom "öppet förhållande" eller "knull-kompis", men vi bortser ifrån det. Om man då som denne singel tar med sig en av det andre könet hem, för att slippa ensamheten. Då är den första tanken direkt att har hänt mer än bara sovit tillsammans och med den tanken kommer "one night stand". Om man då skulle vilja ha sällskap natten därpå, att man helt enkelt inte vill sova själv och pratar med en annan som inte heller vill vara själv. Är denne person konstig och rent utsagt äcklig då? Ni som har förhållande, det är inte många utav er som inte skulle vilja tillbringa varje kväll med er älskade. Är det då så konstigt att resten av befolkningen också vill ha sällskap? Någon att hålla om. Sanna visade upp ett annat exempel nu ikväll. Hon och en kille som hon fått kontakt med pratade om att se en film nu ikväll. Hon hade inga andra planer än att titta på film med honom och ha det små mysigt, lära känna varandra. Han däremot ville annat och gjorde det klart. Vilket ioförsig var bra. Han ville inte "bara titta på film", det slutade med att det inte blev någon film. Att läsa av situationer och känslor är det svåraste som finns och kanske finns det viss charm i det. Men snälla någon, gör klart för varandra vad som gäller, någon blir bara sårad i slutändan annars.


Oh Darling , Who needs joy?
Who needs a perfect girl or boy?
Who needs to draw that person near? , Not I
Because they always disappear , Not I

I'm tired of love , Yeah, sick of love
Yeah, you give me more than enough
I'm gone!

Oh darling , Who needs love?
Who needs a heaven up above?
Who needs all the arguments?
Who needs to be right?
Not I , But I just can't give up without a fight

/ Razorlight - Who needs love.


Take Care.

Grattis Fia på 20 årsdagen!

---

Godnatt. Känns konstigt att inte skrivit på ett tag,men tiden har varit för knappt. Lyckligt nog. Precis hemkommen irån stan och ska strax ta av mig den alldeles för stora jackan och sjalen, fastnade h'r dock, framförallt framför musiken. Just musiken, verkar det finnas mycket åsikter om, vilket är intressant! Vi får s eom önskelåtarna räcker upp till kraven och kan sedan då spelas. Superkul ett få så mycket kommentarer angående Razorlight. Mer väntar...


Sov Gott..

Måndag igen. Kursstart, denna gång radio. Ser fram emot denna kursen, känns som att äntligen så kanske det är min tur att lyckas en gnutta. Hoppas kan man ju i alla fall. Det blir fullspäckade dagar i fem veckor, 9-17..Vad sägs om det? Lockande, nix. Men förhoppningsvis är det 99% praktiskt arbete och chans att lägga upp tiden själv. Skönt. Det är redan mörkt ute, halv fem. Tragiskt, inte konstigt att man ständigt är trött och små deppig. Om en timme är det dags för träning, noll lust för det, men kommer bli härligt när man kommer dit. Denna vecka är förövrigt totalt fullproppad av saker att göra. Omtenta på måndag, 63 kronor på kontot tills på fredag och dessutom orka med heldagarna i skolan. Hur jag ska fixa det vet jag inte, men det ska funka! Det är sådana här veckor man önskade att man hade någon som hade färdig mat när man kom hem och som kunde ge den spända nacken lite massage. Som bara fanns där, lyssnade och förstod.

Det finns så mycket jag hoppas 2008 kan göra bättre än 2007. Det finns även saker jag hoppas det nya året inte kan göras bättre, men minnena finns kvar. Senast idag pratades det om studenten i skolan, hur olika den upplevdes och genomfördes. Minnen, underbara minnen. Tyvärr finns denna vara i olika former, även sämre sådana. Det man helst inte skulle vilja komma ihåg. Ha ogjort. Men även saker man skulle velat gjort. Nyårslöftet ska lyckas iår, att inse och tro att allting som sker har en mening, Att det förhoppningsvis i slutändan leder till någonting gott.

Veckan kommer i vilket fall som helst innehålla alla ingredienser. Plugg i massor, svält, makeup kurs, hämta nya glasögonen (fick sms om att dem kom idag!), party, god lördagsmiddag och umgänge. Träningen kommer nog få vänta en vecka, om tid finns ska jag träna men blir nog tight. Tyvärr.

Ikväll är det Guldbaggegalan, då får plugget vänta. Nu ska jag packa ihop träningskläderna och samla lite kraft.


Don't come up to me and say you like it
It's better if you say you hate it, that's the truth exactly

Take Care.

Musiken i eftermiddag är Håkan Hellström. Tyck vad ni vill, lyssna om ni vill.
Älskade Göteborg - Nu kan du få mig så lätt.

Vill Ha: Nya modeserien VELVET på SVT. Höga och vida byxor. Giambattista Valli skor.

Acne.

Många är de, killarna och tjejerna som blir vänner med alla av det motsatta könet, men inte mycket mer. Det liksom vill sig inte, på grund av att de gör allting rätt. De är trevliga, artiga, snälla och allmänt bra människor. Men de saknar Det. Vi, de flesta av oss faller för det lilla farliga, eller svårfångade. Det som inte riktigt går att nå, de tjejer och killar som man får jaga och slita för. Man lockas till frestelsen som man vet kommer att såra och slita ens känslor i bitar. Oftast i alla fall. Dessa personer är mycket väl medvetna om sina valmöjligheter och utnyttjar givetvis dessa också. De hör av sig när det passar dem och gör vad som faller dem in. De snälla personerna som egentligen borde vara allas dröm blir just polare. En polare som alltid är där och ställer upp, utan att se hur utnyttjade de blir i många fall. Alla är givetvis inte inräknade i denna klunga människor som antingen tillhör de "populära" eller "polarna", men tanken är intressant. Varför är inte det uppenbara och självklara, så självklart? Alla dessa gentlemen som gör allting rätt, öppnar dörrar, bjuder på fika och tackar för en trevlig kväll inte intressanta? Varför faller man inte för dessa "bra" killar. Varför nöjer man sig inte med det, varför behövs jämnt denna spänning? Tjejer är likadana, utnyttjar situationer till max. Se hur långt de kan gå, innan killen antingen ber på sina knän eller sticker sin väg. Sedan gråter de ändå och påstår att de blivit dumpade. Att det är synd om dem, att han var en "idiot" och så vidare. de personer som är värda att finna äkta kärlek, finner den i många fall inte. På grund av att de inte är tillräckligt onda rent utsagt. De skriver för många sms, är "för intresserade" (hur man nu är det?) och allmänt måna om hur personen i fråga mår.

En sådan kille är David, killen som vårt filmmanus handlar om. Han är polare med alla tjejerna i klassen och inbillar sig att tjejerna kanske är en gnutta intresserade. Tjejerna i sin tur ser han bara han som en otroligt trevlig och shysst kompis. Men han har inte det lilla extra, det som får tjejerna att bli intresserade och attraherade. Allting går fel för honom, fast han egentligen gör allting rätt. Han har helt okej kläder, helt okej musiksmak och helt okej kropp. Men allting är för bra, för lagom. Han är inte utanför på något vis, men han är bara en i mängden. Killen som får följa med som smakråd, killen som betalar när klasskompisen glömt pengar och han som tror att horoskopet någon gång ska stämma. Han är den sanna romantikern som lyssnar på Oasis - Wonderwall medan han fixar sitt hår och rättar till skjortan.

Frågan är varför det är såhär, för jag tror alla kan känna igen sig. Antingen som personen som behandlar alla väl och är egentligen den perfekta partnern, eller den som utnyttjar situationen och på så sätt vinner hjärtan samtidigt som någon annans krossas. Varken man vill eller inte. Vi har varit i situationen allihopa. När vi under dessa två dagar skrivit manuset har en klump i hjärtat på någt sätt växt. Tänk att verkligheten faktiskt ser ut såhär. Tragiskt ond. Vi utnyttjar och blir utnyttjade. För att förhoppningsvis lära oss till nästa gång. Att vi valde att skriva manus om det och att David är huvudperson var kanske inte oväntat, men inte heller medvetet. Det fina i kråksången är vändningen i slutet av filmen, han inser vad som behövs göras. Då vänder allt. Frågan är om det ska behöva vara så? Att man ska behöva ändra sig för att bli bättre på något och då lyckas? Faller man inte tillbaka i samma mönster efter ett tag i alla fall? "Den andra chansen" det pratas om att man ska ge folk är nog inte så dum trots allt.

Eller vad tror ni?



And all the roads we have to walk are winding
And all the lights that lead us there are blinding
There are many things that I would
Like to say to you
But I don't know how

Because maybe
You're gonna be the one that saves me
And after all
You're my wonderwall

/ Oasis - wonderwall



Take Care.

Jag hör fortfarande hur havsvindarna blåser
Jag ser fortfarande hur hennes mörka ögon glöder
Hon var tjugotre
När jag lämnade GBG

Dom sa till mig, far inte till Stockholm
För du blir aldrig mer densamma
In my opinion, om du gör det kom aldrig tillbaka

För ett par bruna ögon for jag
Men Stockholm blir aldrig min stad
Jag erbjöd någon handen, det är -93
Och hon sa: "Jag tar den i hemlighet"
Och tillsammans flyger vi söderut
Men jag visste från den stunden
Att hon skulle dra ner mig med tiden

Jag står på perrongen, det är -99
Min bror var lärare i Köpenhamn
Och jag hälsade på där ibland
Jag brukade plocka hem några gram
Snälla rör inte min väska
Tulltjänstemannen såg på mig och jag såg på han
Och det känns som jag har gett allt jag kan ge
Ändå har jag inte hittat vad jag letat efter
Jag har varit i alla städer
Letat efter dig

Pojkar
Jag har sett allt det
Som en gång brann men sen blev kallt
Jag har sett dig som en gång stod längst fram
Och dom som en gång ville skaka min hand
Men dom och jag var aldrig vänner
Nu ser jag
Nej, vi var luft
Luft och inget mera

Men du, du lutade dig mot mig när du var svag
Och jag hjälpte dig igenom dag
Jag var därför dig när du var ensam
Och jag var där för dig när du var ledsen
Du la dig på rälsen
Du var så trött
Du lät tågen ta bekymren

Och det känns som jag gett allt jag kan ge
Ändå har jag inte hittat vad jag letat efter
Jag har varit i alla städer
Letat efter dig

De sensuella texterna är nu upplästa och nya är skrivna under seminariet tidigare idag. Jag uttryckte mig efter skolan med orden " allting var roligt som vi gjorde". Sist jag sa det kan jag inte minnas, så det känns väldigt bra på något vis. Äntligen uppgifter som tilltalar mig. Min dikt om sopor blev inte inlämnad i den censuerade versionen, Gillar fröken Lina det så gör hon det. Annars inte, man får chansa lite här i livet! Sanningen är nog att ett antal msn-nördar övertalade mig om att gå på den versionen "hela vägen ut". Jag litade helt enkelt på dem. idag skrev vi bland annat en limerick (för er som vet vad detta är). Jag som tycker att rimma är småkul tyckte uppgiften var rolig, men lite klurig. Den första raden skulle innehålla ett ortsnamn och sista raden fick gärna vara lite erotiskt (har inte vår lärare "fått till det" på ett tag eller?, allting handlar ju om erotik. Eller kanske bara hon vill ha roliga texter att läsa). Min limerick blev följande, med viss ironi och skämtsamhet om min ö:

Hej jag heter Lisa och kommer ifrån Tjörn
Det är en ö och där finns ingen björn
om jag skulle snudda vid din navel
hade det verkat som inavel
för sådant finns det gott om här i alla hörn

På bussen hem stötte jag och Stefanie på en bekant gammal dam. Kanske inte bekant på det sättet att vi känner henne, men vi har träffat på henne de senaste tre bussturerna. Igår hem ifrån Maxi, till skolan idag och som sgat hem ifrån skolan idag. Denna kvinna är svår att missa, hon bär en neonrosa handväska och ett par fruktansvärda skor. Det är dock inte detta som får mig att skriva om henne, utan hennes beteende när det är dags att trycka på "avstigningsknappen". Bussen hinner knappt slå igen dörrarna på bussen när den lämnar hållplatsen innan hon ska av, plingandet har då redan kommit ifrån henne. Hon gör sig redo minst två hållplatser innan tryckandet ska göra. Jag räknade idag hur många sekunder det hann gå innan hon fick den röda lampan att lysa, jag hann till ETT. En enda sekund tog det. Vi skrattade gott, men samtidigt är det småtragiskt. är hon så nervös att hon ska missa hållplatsen? Eller vill hon vara först, så som småbarnen tävlar? Jag vet inte, det jag vet är att det är ingen idè att försöka slå kvinnan i att trycka först. Ingen lär slå henne i stoppknapps SM.

Det är dags för att plugga, seriöst och flitigt. Antagligen hela kvällen och om det behövs även natten. Det som inspirerar mig till att fixa detta är den nya Elle tidningen som damp ned på hallmattan idag och att man får en ledig helg. Känslan över att ha färdigställt någonting är mycket tillfredställande, så jag ska fixa det. Knarkandet av kaffe har redan påbörjats. Ni som inte har något att göra av viktighet, skicka gärna lite soft musik till mig och ge mig på så vis ännu mer inspiration. Tack! Snart ska jag lyssna på Christer i P3, relationsrådet är på besök och veckans fredagsflört ska presenteras. 

Lycka till med att slå den gamla damen!
Återkommer.
Take Care





The lights of all you see
You could have overcome all this
And I still can't get over you
Are you someone I'll forever miss
I believed your love I can feel your love
And that's all that I wanted
I sleep your love I salute your love
And I can't get away

Baby when the lights - David Guetta feat. Cozi

Nu är Grammisgalan slut för 2007 (2008).
Jag hade två tjejer på varsin sida av mig i lägenheten som var/är skeptiska och jag kan förstå det. Jag har dock en annan åsikt, som så många gånger annars. Att det är endast några få artister som är nominerade tycker inte jag är speciellt konstigt. De är artister som varit ute på turnè, synts i media och framförallt spelats på radio. Kanske inte om man endast lyssnar på "radioplågs" kanalerna, då förstår jag att inte alla artister känns igen, men lyssna några timmar på P3 och ni får lyssna på lite enligt mig i alla fall riktigt musik. Musik som är gjord av kärlek och inte väst fram genom Bert Karlsson eller talangjakter, massproduktion. Visst, kan man se det lite märkligt att Salem Al Fakir plockar hem fyra priser, och visst skulle det kunna vara mer variation på vinnare. Men svenska folket har faktiskt fått säga sitt, så någonstans tycker vi ju ändå att han är värd dessa priser. Han är extremt musikalisk begåvad och gör "annorlunda" musik. Hans låtar kanske behövs lyssnas på några fler gånger än "plågorna", men hans texter låter i alla fall inte likadant. Inte om man lyssnar in texten och budskapet. Däremot är jag som så många andra djupt besviken över att inte de kvinnliga artisterna får större vinstregn över sig. De jag främst skulle velat se är Sahara Hotnights, som absolut hade varit värda minst ett pris. Svenska folket, kom ihåg att rösta nästa gång på även de kvinnliga förmågorna. Kent vann två priser, vissa suckar över det, andra jublar. Säga vad man vill, men ute i de svenska orterna är det inte många som slår dem. De är fortfarande i en klass för sig. Och det säger jag inte på grund av min stora förkärlek till dem. Det är ett faktum.
Grammisgalan bjöd förövrigt på mycket bra underhållning i form av bland annat Sahara Hotnights (med snyggaste kläderna på mycket länge), Amanda Jensen med hennes nya singel (skön låt) och Lars Winnerbäck (en tätort på en slätt). All denna härliga musik har fått mig på ett strålande humör och håret har till och med blivit plattat. Vet inte sist det hände, på tiden.
Galans tacktal stod Mustasch för. Skrattade glatt när de tackade för sitt pris, de avslutade genom att säga:

"kan inte säga annat än att det känns jävligt bra att grammis08 blev en 031" (göteborgskan gick inte att undvika)

Jag är glad att bra musik lyser igenom i Sverige. Och ja, alla ni andra ni får tycka precis vad ni vill. Bara min åsikt och lite aggressioner som måste ut just nu. Om ni vill förändra artisterna som vinner, rösta då också. Eller lyssna på dem som vann, kanske de är värda vinsten i alla fall? Sedna kommer det inom en snar framtid två galor till: Rockbjörnen och P3 guld. Då kanske era favoriter vinner? Jag håller med om att större variation behövs, men då får vi också ge fler artister en chans och vara mer öppa för ny typ av musik. Vi i Sverige är väldigt duktiga på att göra musik och just nu finns det gott om inspiration för unga musiktalanger att suga in. Ser fram emot att se utvecklingen. Våga lyssna på det du vill, du lär knappast vara ensam i världen om att tycka om samma sound.

Musik är glädje och det som skapas genom det!

Gott nytt 2008!
Hoppas alla hade en trevlig sista / första dag på året. Det hade jag. Den tillbringades i landet i söder, närmare bestämt i Höör. Alldeles nyss kom jag innanför dörren efter en 4 timmars tågresa och 1 1/2 timmes bussresa. Man hinner lyssna igenom mp3n några gånger och även tänka en hel del. I skåne snöade det och var jättemysigt, i Göteborg är det som vanligt bara grått och kallt. Tågresan gick hyffsat smärtfritt med hjälp av Ronnie Sandahls underbara bok Vi som aldrig sa hora. Den är även planerad att bli film till sommaren. Ni borde läsa, den tar upp vardagen från alla vinklar på ett okomplicerat sätt - bara sanningen. En hel del av boken påminner om gänget i skåne. Och alla andra tänkbara gäng också.  Vek en del sidor i boken med rader som jag fastnade för. Tänkte bjuda på några i detta inlägg, skrivs med kursiv text.

Hon hade fyllt sexton och han skulle. Hon var fantastisk, men inte hans. Minns hon? Alla kvällarna på golvet framför hennes stereo. Ed Harcourts röst. Hannes som bad Jessica att lyssna extra noggrant när rösten kom fram till första raden i andra versen i >>She fell into my arms<<. Jessicas rum var inte ostädat men rörigt. Böckerna han hade lånat ut tilll henne, med små citat av Håkan Hellström på försättsbladen , låg orörda i en stapel på golvet under sängen. De drack te och låtsades vara vuxna.
eller så satt de bara tysta och det var också ganska okey;allt som hördes var bilarna ute på gatan och det sugande ljudet av hennes läppar mot den varma porslinsmuggen.
Hannes och Jessica var vänner;bara vänner.
Än så länge.
Det sista var hennes tillägg, om någon frågade.

Tillbaka till nyårsfirandet.
Söndag kväll kastade jag av mina stövlar och drämde ned min väska i hallen hos familjen Glenn och Jens. Jag välkomnades med mat och sedan lite spelkväll. Mysigt. Nyårsafton inleddes med frukost hemma hos Stefanie, mycket trevligt och gott. Efter det väntade en kall men solig promenad till "byn" igen och shopping för Stefanies del. Sedan väntade matlagning, dukning och andra förberedelser för årets sista kväll. Middagen bestod av rom/skaldjurstårta med sallad och tomat. Till varmrätt fläskfilè,hasselbackspotatis och grönpepparsås. Till det var det sparris och sallad. Efterätten var en mycket god tryffelkaka med grädde.
Det smälldes en hel del fyrverkerier och en allmänt skön stämning. Det blev sällskapsspel och dans också. En av mina absoluta favoritlåtar fick jag spelad flertalet gånger, Jeerk it out med Ceasars, det är bra att vara på hemmafest där inte dj:n bestämmer. Mitt glitterlinne blev bevismaterial för vilka platser jag hade befunnit mig på kvällen- den fällde paljetter överallt. Nyårsdagen blev lugn. Jag mådde prima, det gjorde dock inte alla andra. (Hehe) Slappdag med städning, Tv och pizza. Idag blev det mysfrukost som innehöll i stort sett endast sexsnack. Det är märkligt att allt kan förknippas till den intimastuden mellan två personer. Faktiskt rätt faschinerande. Varenda mening  någon sa, kunde leda till en sextolkning. Komiskt. Beroende. Sedan bestod dagen av  packning, softande i soffan och middag innan jag tog pågatåget på väg hem mot götet igen.
Tack så jättemycket för att jag fick komma!

Kristian blottar ryggslutet när han lutar sig fram för att ställa den tomma ölburken på bordet.
- Du har ju hår på ryggen!
- Ja?
- Raka bort det, säger Frippe.
- Varför det?
- Det är äckligt.  Jag läste något om det för ett tag sen. Det kan ha varit i Cafè. De har ju en nån tjejpanel. En gång fick de svara på vad som var det mest avtändande en kille kan göra. Ha hår på ryggen, svarade de. Det var till och med äckligare än hår på pungen.
- Jag har hår där också.
- Cartman, går du in för att inte få ligga, eller?
- Jag tror inte det behövs.

Torsdag, fredag och förmiddagen av lördagen ska tillbringas på västkusten. Sedan väntar tåget igen, till östkusten. Vet inte vad dagarna ska bjuda på, antagligen en hel del omotiverat pluggande. På lördag när jag landat med mina tusen väskor ska jag fira Kristina i hennes nya lägenhet. Sedan väntar vardagen igen. Hade inget direkt nyårslöfte iår, inte som lovades på tolvslaget i alla fall. Då sprang jag mest runt och matade folk med jordsgubbsskumpa. Men jag har ett löfte i alla fall, ett löfte som jag hoppas kunna hålla.

---

2007 innehöll massor, av minnen.
Sista tiden på gymnasiet med bal och student. Flytt ifrån Eleonore. En sommar med regn, grillkvällar och vattenskidor. Utekvällar med tjejerna. En hel del spelningar. Flytt till Kalmar. Nollning. Tågresor. Och mycket mer.

---

Två pojkar i varsitt nybyggt hus med noggrant ansade gräsmattor och säkerhetsbesiktade lekplatser. Kristian var ett år äldre, Hannes var ett steg framför.
Äcklades han någonsin av sig själv? Kristian kan inte minnas. Antagligen inte. Det var en lycklig tid. Eller? Är också det en i rad av lögner? Nej, ja. En vacker lögn. Ta den inte.
Vad är förresten ett minne värt? han ska göra sig av med dem. Vartenda ett. Sälja sina bästa på Ebay.
Minnen bara väger.
Förutom ett.

Snart ska jag avsluta dagens inlägg i min "tycka synd om sig själv blogg" som bloggandet tydligen kallas. Kalla det vad ni vill. Det finns ju ett visst intresse och nyfikenhet av den i alla fall, finns ju några själar som läser den. Ska packa upp en del av packningen, resten får vänta tills imorgon. Ska i ett desperat försök ringa Frida imorgon också och hoppas på att hon har en sista minuten klipptid till mig. Det är en katastrof just nu. Att jag ens kan visa mig utanför husknuten är ett frågetecken. Hoppas på ett under, en tid...

Och nu satt han med ryggen mot sängramen och önskade att också han kunde bete sig iskallt och oberört. Hårdare på ytan, svårare att tränga igenom.
Vassare i kanterna. Godhet lönar sig inte.
Om detta visste femtonåringen ingenting.
Han fick lära sig.
Han som trodde att kärlek var ett resultat av två personer som tycker om varandra. Han som trodde att tjejer vill ha killar som bryr sig.
Han tvingades inse att tjejer vill ha killar som berättar för tio grabbar på en förfest om hur han brukar sätta på henne bakifrån, hur han sprutar henne över ryggen. Färdigpaketerade. Mördarkön och hustrumisshandlargener. Med körkort och bil.
Så mycket som femtonåringen ännu inte visste, så mycket kvar att tvingas inse:
Vi som höll deras hår när de kräktes.
Vi som aldrig sa hora.
Vi är också de som aldrig blir deras.

Bestäm er nu inte för att inte tycka om boken på grund av Ronnies ordval och råhet. Det är som sagt bara sanningen, våga inse det. Han skriver aktuellt och rakt på sak, inga krusiduller och sammet i kanterna. Kapitel tjugotvå är så fint, en sida text som kan beröra så många läsare på sitt eget sätt. Alla har upplevt det.

Jag är som karaktären Hannes i boken.

Take Care.



Är det någon idè att hoppas? Kommer det någonsin leda till något i alla fall?