Min Hultsfredsfestival 08
Efter 15 timmars sömn är jag tillbaka i verkligheten. Om någon av er läsare missat det så spenderades helgen i smålandsskogar, närmare bestämt på Hultsfred. Blev den lyckad? Oh ja. Fingrarna har nu under ett antal dagar haft ett stort behov att få skriva av sig, så nu äntligen ska jag sammanfatta Hultsfredsfestivalen ifrån mitt perspektiv, vare sig ni vill det eller inte.
Det började tisdag kväll, efter försening med tåget till Göteborg ifrån Kalmar. istället för en behaglig tågresa blev det buss i 3,5 timmar - trångt och äckligt. Jag var trött, hungrig och allmänt irriterad. Hur skulle glädjen över att börja packa festivalpackning infinna sig efter att ha packat upp hela garderoben ifrån Kalmar i min gröna garderob på Tjörn. Det var inte lätt, datorn spökade - vilket resulterad ei att inga skivor kunade brännas med härligt musik. Glasögonen konstaterade jag att jag hade glömt kvar i Kalmar och ångesten över hur värdet skulle bli var stor. Trots detta rullade den söta lilla vita bilen med mig och Kristina iväg tillslut iväg på onsdagsmorgonen. Bilen var full av väskor och strandstolar och mitt humör hade äntligen börjat blir betydligt bättre. Jönköping blev vårt mellanstopp, systembolaget - tre flak med öl och Elgiganten för att köpa en söt liten cd-spelare. Vid femtiden rullade vi in på festivalens stora gräsplan för att äntligen inse - vi var på plats!
En timme hann gå innan första incidenten inträffade. Ett av våra tält blev framför våra ögon stulet. Det låg fortfarande kvar i sin söta förpackning till någon festivalares stora glädje. Omplaneringen om hur sängplatserna skulle fördelas påbörjades och löste sig tillsist. Trångt, men med ett leende klarar man allt. Nästan. Tältet kom på plats bland de andra MEP-tälten och första ölen öppnades. Då hände något som vände upp och ner på Malin. Jag och Kristina skulle precis möta upp Matilda när jag ser någon som verkar mycket bekant. I nästa sekund inser jag vem personen är som står framför mig i vita låga converse och slitna jeans. För två år sedan var jag på Ayia Napa, där träffade jag en snubbe som jag föll tvärt för och som jag ännu tänker på ibland. Tragiskt nog. Har aldrig efter resan sett honom, men självklart. Mitt i Hultsfredsyran stöter jag på honom. Blev helt totalt paff och festandet de närmsta timmarna efter blev en smått deppig historia. Jag föröskte ringa tjejerna som var me dpå resan för att dela upplevelsen med någon av dem - men ingen svarade eller ringde upp...Resten av kvällen blev rolig. Bland annat skakade jag och en kille hand på att vi en dag skulle gifta oss. Vi köpte kjoltyger som vi trollade om till sjalar istället och jag tvingades bevisa två killar att jag var singel genom att pussa på en av dem. Allt och ingenting hände med andra ord.
Morgon. Panik. Värmen i tältet var så slående att bara ett ordentligt skrik kunde hjälpa. Skriket utebelv dock på grund av en total heshet som hade smugit sig in i min hals. Ännu en gång - Panik. Jag lät som en fågelunge med whiskeyröst utan att jag egentligen sjungit eller festat speciellt livligt. Ida och Victoria kom vid elvatiden till vårt camp och slog upp ännu ett tält. Efter deras ankomst var Jag, Kristina, Matilda, Stefan, Joel, Jacob, två polare till Joel, Ida, Victoria, Edina, hennes kompis, Iman och hans tjej Angelica på plats. Robin kom även och besökte festivalen till min stora glädje denna dag. Torsdagens artister som diggades till var:
Markus Krunegård - Älskade sångaren i Laakso som satsat senaste året på solokarriär. Spelningen var glad, ärlig och en underbar skörhet i Markus röst.
Babyshambles - Pete Doherty var på plats i tid detta år och björ på en medryckande spelning. Inget vidare bra betyg i tidningarna, desto högre utav mig.
Simple Plan - Inget band som jag lyssnar vanligtvis till, men vilken spelning! Sångarens otroliga publikkontakt gjorde att inte ens jag kunde hålla mig ifrån aatt brista ut i sång.
Serj Tankian - Hade aldrig hört talas om honom innan, men Robin övertalade mig till att lyssna in honom en stund. Blev inte övertygad om musiken, men kul att ha upplevt.
Danko Jones - Inte hört innan, såg de sista låtarna. Skönt, trots genren.
Rage Against The Machine - Ett bandnamn som jag inte lyckas uttala och som jag heller inte hört innan, trots detta var en del av mina campvänner så stora fans att de även lyckades få med oss andra. Stolt kan jag tala om att jag tillbringade 50 min vid Hawaii-scenen för att lyssna på dem. Positivt överraskad.
Ännu en värmeattack i tältet efter en otroligt kall natt. Alla kläder av tjockare slag prydde våra kroppar tillsammans med åtta par strumpor. Rösten var värre än någonsin och tjejerna tvingade mig att hålla käften, vilket visade sig vara väldigt svårt. Insåg i denna stund hur mycket jag babblar egentligen, ni som umgås med mig borde tröttna? Eller det har ni antagligen redan gjort...Vid halv tolvitden drog supandet igång. Jag fick av Ida en försenad födelsedagspresent i alkholens tecken. 4 stycken mini-spritflaskor: Turkisk peppar, jägermeister, tequila och "grön giftig sak som jag glömt namnet på". Två av dem hetsade gänget mig till att dricka upp, för att hjälpa min hals att bli bättre. Den blev det för stunden, men inte ihållande. Klockan tolv gav tjejerna sig iväg för att digga till Sugarplum Fairy som bjöd på frukost spelning med P3 (lyssna på den nästa vecka i P3). Mycket mycket bra, men vad kan man annars tro om Norèn brorsorna. Haha. Den tredje spritflaskan hamnade i min mage några få timmare senare, men av någon konstig anledning fungerar inte fylle-processen. Glad och fnissig är jag jämnt, så det räknas inte. Sanna kom till Hultan och tryckte sig in i ett tvåmannatält, med tre personer i. Hon och jag begav oss till hennes polare i Träsket, där jag blev en attraktion direkt hämtad ifrån Liseberg. Det räckte att jag öppnade munnen så garvade de, när jag sedan började skratta var deras kväll räddad. Mycket sköna (och snygga) snubbar som både hade bra musiksmak och stor socialkompetens. Träffar gärna dem igen! På grund av dessa trevliga snubbar missade jag både Säkert! och Joel Alme (en stor miss nu i efteråt).. men men. Fredagens band blev:
Timo Räisänen - Poppig pop med stor glädje. Fick igång publiken rejält.
Sugarplum Fairy - Lika bra som på förmiddagen. Svängigt, medryckande och underbart.
The Hives - Ett av festivalens bästa akter. En sådan publikkontakt, den scennärvaron och låtvalen är svåra att slå. Ett minne och en spelning som kommer vara på Hultsfreds topp 10 lista länge framöver.
Johnossi - Party with my pain som öppningsnummer kan inte misslyckas. Det gör det inte heller. Underbart rockigt och klockrena låtar. Njutning.
Mustasch - Bra avslutning på kvällen (01.45). Göteborgarna värmde oss i den svinkalla natten. Maffigt!
Värmen som ni känner till vid denna stund, var värre än någonsin på lördagsmorgonen. Plagg efter plagg slängdes av och solbrillorna åkte på för att dölja sletnast.com ansiktet. Vi gick till Ica för att köpa frukost, tunnbrödrullar med ishavssallad och yougurt blev det. Sedna väntade en dunderskön dusch och uppfräschning för dagen D. Denna kväll väntade nämligen festivalens höjdpunkt. Håkan underbaraste Hellström. Efter frukosten och duschen väntade förmiddagsspelningen med Kristian Anttila. Vad jag gillar den killen! Skönt, ärligt och svängigt göteborgskt. Efter spelningen blev det en sväng på festivalområdet, Sanna köpte stans största glasögon och det åts en mängd godisremmar. Efter det började laddningen, öl i varierande väder till härlig musik och lekar. En del systemlekar med krångliga regler och sedan avslutades lekandet med klassikern "jag har aldrig". Då kom det bland annat fram att alla i tältet hade fantiserat om någon annan i tältet, nyfikenheten var stor och stämningen komisk. Haha. 18.00 var stämningen på topp, Sverige-Spanien på Hawaiis storbildskärmar. Spännande match som vi alla vet hur den slutade. Kommentrarer är överflödiga. Sedan väntade en LÅÅNG kväll full av spelningar, tyvärr ställdes Linkin Parks spelning in:
Those Dancing Days - Underbara sötnosar i klänningar som bjuder på gladpop. Låten HItten satte hela "teatern" i gungning. Sveriges förlust kändes långt borta..
Håkan Hellström - Det blev inte många spelningar för min och Kristinas del denna kväll på grund av denna man. I 2,5 timmar satt vi vid kravallstaketet för att få bästa tänkbara plats. Det var helt klart värt att brottas med det sjukt kalla vädret. Han bjöd upp till ett av mina absolut bästa minnen, öppningen - Tro och Tvivel kunde bara betyda en sak. Det skulle bli en nostalgisk kväll med stora känslor. Trycket ifrån publiken bakifrån var så smärtsam att den knappt gick att genomlida, envisheten fick oss dock att göra det. Revbenen ömmar ännu, ryggen gör ont och blåmärken lite överallt - men det var värt det. Under spelningen märker jag helt plötsligt en kamera rakt emot mitt ansikte - jag var inzoomad på storbildsskärmen, ensam. Visade sig att några av vännerna hade sett mig, en kul sak att minnas. Håkan äger Hultan och mig.
Robyn - Tjejen som har gjort allting rätt bjöd på en magnifik avslutning av festivalen. Egentligen hade Hellströms spelning behövts smältas innan man lyssnade på nästa, men Robyn räddade det och gav mig två fantastiska festivalminnen denna lördag. Hitlåt efter hitlåt radades upp på ett nytt och inspirerande sätt.
Sammanfattningsvis var festivalen mycket lyckad, många hundralappar brändes på mat bland annat men det var det värt. Även de ömma revbenen som resultat av Håkan känns okej med facit i hand. Det finns kort på Facebook som vännerna har tagit (se dem genom att gå till kort som jag är med på och vidare in på mapparna) även jag tog kort, men med engångskameror. Så givetvis lägger jag upp dem så fort de kommit på posten. Spännande med kort som inte går att radera. Slutligen vill jag bara säga: Ni som aldrig varit i fetivalvimlet och känt på den känslan måste göra det. Det är sådant man vill minnas tillbaka på och veta att man tog vara på sin tid som ung. Den kommer bara en gång, eller?
Take Care.
Det började tisdag kväll, efter försening med tåget till Göteborg ifrån Kalmar. istället för en behaglig tågresa blev det buss i 3,5 timmar - trångt och äckligt. Jag var trött, hungrig och allmänt irriterad. Hur skulle glädjen över att börja packa festivalpackning infinna sig efter att ha packat upp hela garderoben ifrån Kalmar i min gröna garderob på Tjörn. Det var inte lätt, datorn spökade - vilket resulterad ei att inga skivor kunade brännas med härligt musik. Glasögonen konstaterade jag att jag hade glömt kvar i Kalmar och ångesten över hur värdet skulle bli var stor. Trots detta rullade den söta lilla vita bilen med mig och Kristina iväg tillslut iväg på onsdagsmorgonen. Bilen var full av väskor och strandstolar och mitt humör hade äntligen börjat blir betydligt bättre. Jönköping blev vårt mellanstopp, systembolaget - tre flak med öl och Elgiganten för att köpa en söt liten cd-spelare. Vid femtiden rullade vi in på festivalens stora gräsplan för att äntligen inse - vi var på plats!
En timme hann gå innan första incidenten inträffade. Ett av våra tält blev framför våra ögon stulet. Det låg fortfarande kvar i sin söta förpackning till någon festivalares stora glädje. Omplaneringen om hur sängplatserna skulle fördelas påbörjades och löste sig tillsist. Trångt, men med ett leende klarar man allt. Nästan. Tältet kom på plats bland de andra MEP-tälten och första ölen öppnades. Då hände något som vände upp och ner på Malin. Jag och Kristina skulle precis möta upp Matilda när jag ser någon som verkar mycket bekant. I nästa sekund inser jag vem personen är som står framför mig i vita låga converse och slitna jeans. För två år sedan var jag på Ayia Napa, där träffade jag en snubbe som jag föll tvärt för och som jag ännu tänker på ibland. Tragiskt nog. Har aldrig efter resan sett honom, men självklart. Mitt i Hultsfredsyran stöter jag på honom. Blev helt totalt paff och festandet de närmsta timmarna efter blev en smått deppig historia. Jag föröskte ringa tjejerna som var me dpå resan för att dela upplevelsen med någon av dem - men ingen svarade eller ringde upp...Resten av kvällen blev rolig. Bland annat skakade jag och en kille hand på att vi en dag skulle gifta oss. Vi köpte kjoltyger som vi trollade om till sjalar istället och jag tvingades bevisa två killar att jag var singel genom att pussa på en av dem. Allt och ingenting hände med andra ord.
Morgon. Panik. Värmen i tältet var så slående att bara ett ordentligt skrik kunde hjälpa. Skriket utebelv dock på grund av en total heshet som hade smugit sig in i min hals. Ännu en gång - Panik. Jag lät som en fågelunge med whiskeyröst utan att jag egentligen sjungit eller festat speciellt livligt. Ida och Victoria kom vid elvatiden till vårt camp och slog upp ännu ett tält. Efter deras ankomst var Jag, Kristina, Matilda, Stefan, Joel, Jacob, två polare till Joel, Ida, Victoria, Edina, hennes kompis, Iman och hans tjej Angelica på plats. Robin kom även och besökte festivalen till min stora glädje denna dag. Torsdagens artister som diggades till var:
Markus Krunegård - Älskade sångaren i Laakso som satsat senaste året på solokarriär. Spelningen var glad, ärlig och en underbar skörhet i Markus röst.
Babyshambles - Pete Doherty var på plats i tid detta år och björ på en medryckande spelning. Inget vidare bra betyg i tidningarna, desto högre utav mig.
Simple Plan - Inget band som jag lyssnar vanligtvis till, men vilken spelning! Sångarens otroliga publikkontakt gjorde att inte ens jag kunde hålla mig ifrån aatt brista ut i sång.
Serj Tankian - Hade aldrig hört talas om honom innan, men Robin övertalade mig till att lyssna in honom en stund. Blev inte övertygad om musiken, men kul att ha upplevt.
Danko Jones - Inte hört innan, såg de sista låtarna. Skönt, trots genren.
Rage Against The Machine - Ett bandnamn som jag inte lyckas uttala och som jag heller inte hört innan, trots detta var en del av mina campvänner så stora fans att de även lyckades få med oss andra. Stolt kan jag tala om att jag tillbringade 50 min vid Hawaii-scenen för att lyssna på dem. Positivt överraskad.
Ännu en värmeattack i tältet efter en otroligt kall natt. Alla kläder av tjockare slag prydde våra kroppar tillsammans med åtta par strumpor. Rösten var värre än någonsin och tjejerna tvingade mig att hålla käften, vilket visade sig vara väldigt svårt. Insåg i denna stund hur mycket jag babblar egentligen, ni som umgås med mig borde tröttna? Eller det har ni antagligen redan gjort...Vid halv tolvitden drog supandet igång. Jag fick av Ida en försenad födelsedagspresent i alkholens tecken. 4 stycken mini-spritflaskor: Turkisk peppar, jägermeister, tequila och "grön giftig sak som jag glömt namnet på". Två av dem hetsade gänget mig till att dricka upp, för att hjälpa min hals att bli bättre. Den blev det för stunden, men inte ihållande. Klockan tolv gav tjejerna sig iväg för att digga till Sugarplum Fairy som bjöd på frukost spelning med P3 (lyssna på den nästa vecka i P3). Mycket mycket bra, men vad kan man annars tro om Norèn brorsorna. Haha. Den tredje spritflaskan hamnade i min mage några få timmare senare, men av någon konstig anledning fungerar inte fylle-processen. Glad och fnissig är jag jämnt, så det räknas inte. Sanna kom till Hultan och tryckte sig in i ett tvåmannatält, med tre personer i. Hon och jag begav oss till hennes polare i Träsket, där jag blev en attraktion direkt hämtad ifrån Liseberg. Det räckte att jag öppnade munnen så garvade de, när jag sedan började skratta var deras kväll räddad. Mycket sköna (och snygga) snubbar som både hade bra musiksmak och stor socialkompetens. Träffar gärna dem igen! På grund av dessa trevliga snubbar missade jag både Säkert! och Joel Alme (en stor miss nu i efteråt).. men men. Fredagens band blev:
Timo Räisänen - Poppig pop med stor glädje. Fick igång publiken rejält.
Sugarplum Fairy - Lika bra som på förmiddagen. Svängigt, medryckande och underbart.
The Hives - Ett av festivalens bästa akter. En sådan publikkontakt, den scennärvaron och låtvalen är svåra att slå. Ett minne och en spelning som kommer vara på Hultsfreds topp 10 lista länge framöver.
Johnossi - Party with my pain som öppningsnummer kan inte misslyckas. Det gör det inte heller. Underbart rockigt och klockrena låtar. Njutning.
Mustasch - Bra avslutning på kvällen (01.45). Göteborgarna värmde oss i den svinkalla natten. Maffigt!
Värmen som ni känner till vid denna stund, var värre än någonsin på lördagsmorgonen. Plagg efter plagg slängdes av och solbrillorna åkte på för att dölja sletnast.com ansiktet. Vi gick till Ica för att köpa frukost, tunnbrödrullar med ishavssallad och yougurt blev det. Sedna väntade en dunderskön dusch och uppfräschning för dagen D. Denna kväll väntade nämligen festivalens höjdpunkt. Håkan underbaraste Hellström. Efter frukosten och duschen väntade förmiddagsspelningen med Kristian Anttila. Vad jag gillar den killen! Skönt, ärligt och svängigt göteborgskt. Efter spelningen blev det en sväng på festivalområdet, Sanna köpte stans största glasögon och det åts en mängd godisremmar. Efter det började laddningen, öl i varierande väder till härlig musik och lekar. En del systemlekar med krångliga regler och sedan avslutades lekandet med klassikern "jag har aldrig". Då kom det bland annat fram att alla i tältet hade fantiserat om någon annan i tältet, nyfikenheten var stor och stämningen komisk. Haha. 18.00 var stämningen på topp, Sverige-Spanien på Hawaiis storbildskärmar. Spännande match som vi alla vet hur den slutade. Kommentrarer är överflödiga. Sedan väntade en LÅÅNG kväll full av spelningar, tyvärr ställdes Linkin Parks spelning in:
Those Dancing Days - Underbara sötnosar i klänningar som bjuder på gladpop. Låten HItten satte hela "teatern" i gungning. Sveriges förlust kändes långt borta..
Håkan Hellström - Det blev inte många spelningar för min och Kristinas del denna kväll på grund av denna man. I 2,5 timmar satt vi vid kravallstaketet för att få bästa tänkbara plats. Det var helt klart värt att brottas med det sjukt kalla vädret. Han bjöd upp till ett av mina absolut bästa minnen, öppningen - Tro och Tvivel kunde bara betyda en sak. Det skulle bli en nostalgisk kväll med stora känslor. Trycket ifrån publiken bakifrån var så smärtsam att den knappt gick att genomlida, envisheten fick oss dock att göra det. Revbenen ömmar ännu, ryggen gör ont och blåmärken lite överallt - men det var värt det. Under spelningen märker jag helt plötsligt en kamera rakt emot mitt ansikte - jag var inzoomad på storbildsskärmen, ensam. Visade sig att några av vännerna hade sett mig, en kul sak att minnas. Håkan äger Hultan och mig.
Robyn - Tjejen som har gjort allting rätt bjöd på en magnifik avslutning av festivalen. Egentligen hade Hellströms spelning behövts smältas innan man lyssnade på nästa, men Robyn räddade det och gav mig två fantastiska festivalminnen denna lördag. Hitlåt efter hitlåt radades upp på ett nytt och inspirerande sätt.
Sammanfattningsvis var festivalen mycket lyckad, många hundralappar brändes på mat bland annat men det var det värt. Även de ömma revbenen som resultat av Håkan känns okej med facit i hand. Det finns kort på Facebook som vännerna har tagit (se dem genom att gå till kort som jag är med på och vidare in på mapparna) även jag tog kort, men med engångskameror. Så givetvis lägger jag upp dem så fort de kommit på posten. Spännande med kort som inte går att radera. Slutligen vill jag bara säga: Ni som aldrig varit i fetivalvimlet och känt på den känslan måste göra det. Det är sådant man vill minnas tillbaka på och veta att man tog vara på sin tid som ung. Den kommer bara en gång, eller?
Take Care.
Lämna gärna en hälsning här
Postat av: Kristina
:) Mer än så behövs inte!
Postat av: Nikolina
låter ju som en dunderlyckad helg!
Postat av: Anonym
Vad roligt å höra att du haft skoj. Härlig bild!
Ses snart?
Puss Fatme
Postat av: Robin.
Jasså jaha, det var ju trevligt att man stod för de negativa spelningarna på Torsdagen då!!!
Postat av: stefan
skitbra skrivet malin =)
Trackback