Onsdag, mitt i veckan.
Nu ska jag ladda, andas innan jobbet alldeles för tidigt imorgon igen. Och igen. Och igen.
Hör av er om ni är i staden.
Återkommer.
Take Care.
Förhoppningar och regnbågar.
Idag, när Mick skulle göra mig sällskap till bussen kom det fram en främmande man till oss. Jag förväntade mig en kommentar i stil med om vi hade cigg eller liknande. Den kommentaren uteblev och istället öppnade han munnen och sa följande (varnar känsliga läsare):
Äckelgubben: Tjenare tjejer, vad sägs om en trekant med mycket fittslick?!
Malin: Nej tack, gärna inte.
Mick: Skratt...skratt...skratt...skratt..
Äckelgubben: Det var väldigt vad du var trevligt, du är en bra säljare.
Malin: Ja, man får göra sitt bästa.
Mick: Skratt..skratt...skratt..skratt...
Jag blir så trött och irriterad. Varje dag, i varje tidning står det om Liseberg efter olyckan som inträffade i veckan. Det skrivs om nya incidenter och säkerhetskontroller som uteblivit. Journalisterna svartmålar Liseberg och ger dem ett dåligt rykte som de inte förtjänar. Att Rainbow i detta fall går sönder och skadar ett tvåsiffrigt antal människor är tragiskt och absolut inte på något sätt bra. Det vi dock ska komma ihåg är att Rainbow är en av de äldsta attraktionerna och aldrig tidigare råkat ut för en olycka. Att besöka ett nöjesfält innebär risker, som alla är medvetna om. Vi kan inte blunda för att olyckor inträffar. Vi kan inte heller blunda för att cancer sprids och att människor blir påkörda. Av egna jobberfarenheter på Liseberg kan jag berätta att jag sällan skådat sådan noggranhet som på Liseberg. Säkerheten prioriteras högst upp och så även personalen. Jag tycker det är beklagligt om Sveriges största nöjesfält kommer bli lidande för medias intresse av olyckorna. Försvarar inte på något sätt olyckan i sig och jag förstår chocken vittnena drabbades av. Läskigt och mycket tragiskt. Men vi ska komma ihåg, att det är lika lätt - om inte lättare att bli påkörd i korsningen utanför Liseberg. Vi kan lika väl bli förgiftade av sockervadden eller drabbas av cancer. Det är så lätt att måla upp olyckor men så svårt att ta upp de sjukdomar som drabbar hundratals människor varje dag, varje minut. Jag hoppas att Liseberg skärper sin säkerhet ytterliggare ett snäpp, om möjligt och att vi turister fortsätter uppskatta tjusningen på vårt mysiga nöjesfält. Du väljer själv vad du vill åka, om du vill åka. Men ärligt talat, hur ofta inträffar en olycka där av alla de gånger maskinerna kör per dag?
Imorgon flyttar jag mitt liv ifrån Smålands skogar. Kalmar får klara sig utan mig. Beslutet vad tvunget att tas och det känns rätt bra. Det jag längtar efter är alla klasskompisarna och vännerna man lärt känna, men jag anser inte att det är rätt anledning att stanna kavr för. Ska så gott jag kan hålla kontakten med er. Hoppas ni även vill hålla den med mig. Många av er i klassen kommer att gå långt, det vet jag. NI är grymt duktiga på det ni gör och har hamnat helt rätt. Var glada för det. Min rastlöshet får mina myror i kroppen att längta efter något annat och förhoppningsvis har jag hittat det. Många frågar hur det blir med Piteå i höst och studierna där. Jag vet inte än. Allt beror på bostad.
Nu ska jag sova. En lång dag imorgon.
Take Care.
Som eld - Thåström
Förlåt.
Götet nästa.
Dessa beslut, dessa val. Alltid lika frestande, alltid lika svåra. Tacksam för alla råd.
Nu ska jag sova. Inte packat än och 06.30 imorgon ska jag vara redo för avresa. Känns tungt, vill inte jobba. Men bara två dagar, söndagen ledig. Ha en bra helg mina vänner, återkommer på söndag! Take Care.
GRATTIS MICHAELA OCH MIKAELA till beskeden!
Långklänningen, musikguden och värmen.
I ett dygn nu har jag spelat samma låtar om och om igen. Tomas Andersson Wij är min nya gud. Hans texter, röst och personliga stil gör mig galen, galet berörd. Ville bara säga det. Av ledigheten består det nu endast en dag, tröttsamt nog. Onsdagen har spenderats på Tjörns lilla torg och bland matkassorna på Ica. Har även träffat min kusin och hennes kusinbarn Leah. Mysigt. Ikväll spelade jag och systeryster kubb och jag firade ledigheten med ett glas rött. Mycket gott.
Jag är full av en hel hög illamående högar just nu. Hur har jag kunnat missa nya säsongen av Project Runway?! Varför har ingen sagt det till mig "MALIN VAD TYCKER DU OM DEN NYA SÄSONGEN?" Alla, alla, alla som känner mig på något knepigt sätt vet att jag äslkar det programmet, i alla fall att jag älskar design och kläder och borde förstå det därför. Illa. Tyvärr har jag väl bara mig själv att skylla, borde titta tv-tablåerna bättre. Kollar just nu på samma SATC avsnitt som jag sett sådär 3000 gånger. När man kan se ett avsnitt för 3001 gången är det ett bevis på hur bra det är.
Ditt kärleksliv ser tyvärr ut att krångla till sig lite, något som kanske beror på det intensiva nöjesliv som du kastar dig in i just nu. Detta är prima veckor för resor, äventyr och festnätter, och det blir ont om plats för kärleken. Har du en fast partner är risken stor att denne blir svartsjuk och dyster.
Kärlek/Sex 1
Kul/Nöjen 4
Tur/Pengar 5
Mina vänner, det ser ju lovande ut. Och när ska alla dessa underbara resor, festnätter och nöjesliv äga rum? Får jag inte plats för kärlek. NÄHÄ och det visste jag ju inte redan (ironi, för er som inte förstod detta)...men om jag inte får plats med det, hur tusan ska resten kunna få plats då?
Köpte en långklänning idag, eller snarare min mamma köpte en långklänning åt mig. Ska tilläggas att det händer ytterst sällan. Vi var inne i en butik under vår cykelrunda och jag bestämde mig för att prova den för skoj skull. När väl klänningen med det mjuka och lena tyget ringlat sig ned längst benen ber jag mamma att titta. Hon föll pladask och ett tonläge som inte många gånger hörts i folksamlingar kom ur hennes mun. Klänningen hade fångat henne och insåg helt enkelt att jag skulle ha den. Jag var inte sen med att försvara klänningen på alla sätt och bubbla ut alla tänkbara användningsområden och tillfällen. Några minuter senare låg den i en påse och nu några timmar senare i min garderob.
Morgondagens planer är få, mycket för att hålla hoppet uppe om att det blir en solig och varm dag. Behöver få färg. Har inte haft en enda dag med strålande sol under sommaren som jag kunnat ta vara på och bara legat på stranden och glo. Vill ha! Nu ska jag njuta sista minutrarna på den underbara tjejserien och sedan sova. En ny dag imorgon med nya äventyr.
Någon som vill hänga med på äventyr under några dagar?
Take Care.
Gör nånting vackert.
one thing
Du vet vi väntar på ingenting, ingenting väntar på oss.
Det är morgon, strax före tolv. För en lite stund sedan tryckte jag igång reprisen av Lars Winnerbäcks timme i P1, inte ens två låtar har han hunnit spela. Trots det är jag fullt medveten om att mina tårar med största sannolikhet kommer att rinna nedför kinden om cirka en halvtimme. Han är retsam denne man, jag tror han gottar sig i alla fans med blöta kinder. Vet precis hur han ska bära sig åt för att totalt beröra, genom att bara vara sig själv.
Vad ska då Malin göra denna halv soliga/halv molniga måndag? Det finns mycket jag borde göra, men kraften saknas. Framförallt borde jag städa, tvätta och annat sånt som fyller en tjej med glädje - inte. Bestämt mig för att OM solen tillåter sig att skina under en längre period så ska den tillbringas på altanen. Sedan ska jag ta min dagliga långpromenad med The Killers i hörlurarna, mycket, mycket bra power-walks musik.
Har fått två kommentarer till förra inlägget, båda två ställde frågor angående min sommar. Hur jag jobbar och hur mina planer ser ut. Mitt svar: Jobbar jämt, inga planer. Fy fan. Gick nämligen igenom mitt schema för hela juli innan detta inlägget påbörjades. Jag jobbar verkligen jämt, mina åtta dagar i sträck vecka 30 är inga dagar jag längtar efter. Det enda som sporrar är pengarna och personerna jag jobbar med. Som vanligt blir jag "den där tjejen som umgås med killarna", sorry tjejer - men killar är ofta så okomplicerade i jämförelse till oss. Skämt är tillåtna, ironi likaså. Men att tillägga, tjejerna är det inget fel på heller. Bara lite tråkigare.
Men när är jag då ledig i juli månad?
7-10 juli.
13 juli.
17-18 juli.
20-21 juli.
30 juli.
Så ser det ut, är någon av er ledig samtidigt som mig en enda liten gång är ni väldigt välkomna att berätta detta. Erbjuda mig en vän för dagen, kanske en vän för livet. Tilläggas bör att jag inte har många kronor att spendera på ditten & datten. Sjukt tragiskt, väldigt deprimerande.
Det är så skrämmande att inse hur fort dagarna rullar förbi. Finns det ingen knapp man kan trycka på, stoppa allt för en stund. Behövande, för oss alla. Hinna andas, hinna tänka och kanske för en stund inse vad som är viktigt för stunden. Stressen över att jag måste flytta ut ur lägenheten innan skolan börjar skrämmer mig med, hemska tanke över att ta allt pick och pack därifrån för att hoppas på att hitta någonting annat. Samtidigt känns den hemska tanken lockande, spännande och chansen att börja om på noll frestande. Det är nog tur att det känns så. Trots allt.
Det finns en dag, en datum som jag önskar ska försvinna ur vår kalender varje år. I nio år har jag känt så och kommer med största sannolikhet känna likadant livet ut. Inte mycket jag kan göra åt det, kan varken på egen kraft få ut den ur kalendern och inte heller kan känslan troligen bli annorlunda. Kära läsare, det är helt enkelt så att denna dagen, detta datum kommer den Malin ni lärt känns aldrig riktigt vara sig själv. Kan låta ego - men de tär något ni får lära er att leva med. Thats it.
Nu ska jag blunda, ta ett djupt andetag och dra på de små tygbitarna. Inse att beach 08 gick åt skogen, intala mig att nästa sommar kommer tvättbrädan finnas och sedan efter det trycka in de två fettklumparna som med ett (finare?) ord kallas bröst.
Ha en dag bra mina vänner, beach 2009 - here we come
Göteborgs gosskör - En vänlig grönskas...
Sång i buss på villovägar...
Jag äter små kvist-tomater för att smaken är gudomlig. Lifehouse spelar i mina högtalare med den finaste av röster. Det är svart runt omkring mig, timern släcktes precis. Borde ligga i sängen nu och krama min kudde till sömns, istället försöker jag envist lägga upp mitt lilla egos bilder på bloggen. Roligare än att krama kudden. Lördagskvällen spenderades i det lilla samhället Stenungsund där jag lyckades ännu en gång att kasta för mycket pengar på alkohol. Tacken för det kom som ett brev på posten idag. Mikaela och jag sysselsatte oss idag med att studera charterresor i augusti månad, kan se lovande ut. Sprang mitt första pass i mina nya Asics och de nya Craft-tightsen, love them. Min ledighet har börjat, fram tills på fredag är jag med andra ord inte bokad för något. Om någon (mot alla odds) skulle tycka det vara kul att joina mig under några timmar är välkommen att anmäla sitt intresse på bloggen.
Mina toppnoteringar just nu:
Fanny.
När jag läste dina rader tidigare idag fylldes jag med en ny, påträngande energi. En stor jävla spark i arslet, tack!
Kristian Anttila.
Sagt det förr och säger det igen. Älskar honom. Två av bilderna jag lagt upp i inlägget är delar av två av hans låtar. Det skär rakt in, hårt, vasst och utan bedövning.
Ledighet.
Äntligen några dagars ledighet som innebär långa frukostar, P3 och mycket blogg. Jag lovar att bjuda på mycket tissel och tassel.
SÖNDAGENS KVÄLLSNÖJE.
Grekland, sexigaste landet.
1. Grekland
2. Brasilien
3. Ryssland
4. Kina
5. Polen
6. Italien
7. Malaysia
8. Spanien
Om undersökningen går att läsa i den amerikanska tidningen Ask Men. Syftet med studien var bland annat att kartlägga olika länders sexuella aktivitet. Toppade listan gjorde Grekland, något som kommenterades av Ask men.
"De har alla ingredienser för att bli världens mest sensuellea land med sitt klimat, sina stränder, hav och öar".
Källa: Expressen.
Lite av varje i värmen.
Tillbaka i bloggsnurret igen. Veckan har rullat på i ett tempo som tillhör en annan värld, ett ständigt jobbande. Ska även in till Gbg imorgon för att jobba sista passet innan några dagars ledighet. Partille Cup äger just nu rum på Heden i stan, för er som inte vet vad det är så är det en jättestor handbollsturnering för ungdomar runt omkring i världen. Gissa vilken sportaffär som ligger närmast och som ALLA dessa ungodmar besöker. Just det, Intersport. Fötterna ömmar, ryggen värker och hostan försvinner aldrig. I onsdagskväl fick jag ett skönt avbrott efter jobbet. Bio - Sex and the city. Under andra halvan av filmen grät jag konstant, det kom så mycket tårar att det började klia på halsen på grund av allt det blöta. Kommer dock inte utala mig om vad jag tyckte om filmen, utan låter alla ha sin egen åsikt angående det. Bäst så.
Blir inget långt blogginlägg idag. Känner mig tom i huvudet efter kvällens långpromenad och dagens jobbande 8-18. Imorgon blir det som sagt sista passet innan mina dagar i ledighet. Mycket välbehövligt. Värmen har slagit till på allvar, har hört tissel och tassel om ett regnväder nästa vecka, jag stängde öronen - här ska icke komma något regn när jag äe ledig!
Systeryster kom hem ifrån USA idag. På min önskelista stod ett par låga vita Converse och en vit baseball keps. Jag visste att hon hade hittat båda sakerna så förväntan var stor när jag kom hem idag. Kepsen var perfekt och jag måste erkänna det själv - jag ser rätt cool ut i den breda vita kepsen. Haha. När de tkommer till skorna uppstod genast ett problem när systern tog upp dme för att visa. Hon märkte då att hon hade fått fel storlek utav expediten och själv inte dubbekollat efteråt. Envist föröskte jag få på mig skorna i alla fall - gick inte så bra. Istället för att ha få ett par 6:or hade hon fått ett par 4:or. ILLA! Min längtan försvann i ett ryck. Men jag förstod genast hur besviken min syster blev över misstaget och sa snabbt att vi kunde sälja dme på blocket och köpa ett par nya här hemma. Så det ska nu göras.
Imorgon blir det först jobb och sedan fest. Förferre hur systrarna Dahl, hoppas på solsken och en klänningskväll. Mumma. Sov gott!
Take Care.
Veckans uppehåll.
Nu ska jag titta klart på SATC, sedan sova. Lång vecka, sedan lite ledighet.
Man skulle kanske flytta till Stockholm och se vad som händer?...
Take Care.
Önskelåtar kan rädda en hel veckas arbete.
Raggandets alla dolda regler.
Dagens inlägg ska inte handla om hur mina närmaste dagar har varit, utan få ett mer bestämt inslag. Igår tillbringade jag ännu en lördagkväll på Gretas i Göteborg trots mitt tillstånd - trött och hostig. Denna kända homosexuella klubb som jag skrev om förra veckan. Precis som förra gången var det väldigt trevligt, träffade bland annat Fatme som jag inte träffat på minst ett år. I alla fall så blev jag uppraggad av en tjej på dansgolvet. Det ska inlägget handla om, hur raggar man upp en tjej om man inte själv är homosexuell? Vad tänder vi tjejer på? Hur tar man initiativet när inte den osynliga manliga regeln finns med i bilden?
Jag blev helt ställd men gillade samtidigt situationen och bestämde mig för att "gilla läget". Dansade med och försökte med skakande händer att på något sätt ge henne någon uppksattning, en märklig sits. Ju mer vi dansade desto roligare tyckte jag det blev att joina situationen, man lever väl bara en gång. På något vänster började jag röra henne och "råkade" på något vis hamna med min hand i en snabb rörelse över hennes bröst (snälla förstå mig rätt!).. Det märkliga var att jag inte kunde uppfatta vad hon tyckte om vår lilla dans, uppskattades den eller hade jag gjort ett misslyckat försök att följa med i dansen. Kände mig smått generad och hade svårt att möta hennes blick. Hur gör man för att ragga upp en tjej? Skiljer det sig att ragga upp en tjej om man är kille eller tjej som gör det? Lovar, jag är inte på något sätt lagd åt andra hållet, utan har så pass mycket självdistans att jag kan tycka att det är kul att utmana sig själv. Ingen i hela världen kan egentligen säga att man inte gillar något om man inte har testat det. Först då vet man vad man talar om.
Gång på gång ställer jag mig frågan på tal om raggning, hur raggar man på bästa sätt? Vad ger bästa resultat? Ska man gå pang på rödbetan och säga rakt ut till personen att han / hon ser bra ut, eller ska man lite försiktigt locka fram det? Det är säkerligen så att det inte finns något skrivet svar på vad som är bäst, men en fråga som absolut kan vara värd en fundering. Tänk vad häftigt - de personer som vågar gå fram till någon i en affär och ge en komplimang exempelvis, vad är det värsta som kan hända egentligen. Man får nobben och ingen komplimang tillbaka, det överlever man. Så varför gör inte fler så? Säger till personen vad de tycker istället för att smussla det och till sist missa chansen till att säga det. Vi borde bli bättre på det, vi tycker i så många fall att italienare är sliskiga just för att de är öppna med vad de tycker och inte blga som oss, stackars nordbor.
...Men i själva fallet gör de ju helt rätt.
...De lättar sina hjärtan och vinner därför i många fall hjärtan tillbaka.
Take Care.
Söderut.
Du såg på honom som om du aldrig sett honom förrut,
han tittade in i dina blå ögon och sa att han ville ta dig med söderut.
Du skrattade bort det liksom ett skämt - så som du alltid gör,
hans blick var seriös och hans röst var skör.
Det var allvar, du förstod det först nu
blicken du såg framför dig var seriös ännu.
Rädslan skrämde dig - han ville dig bara väl,
en resa söderut visste du skulle göra din själ het.
Men ett nej var lättare än ett ja,
hemma var bekvämare, i alla fall intalade du dig det.
Nu är han själv på andra sidan jorden,
säkerligen har han någon annan ifrån norden.
Du vet att han är värd det - så bra han någonsin kan må,
all världens kärlek kan han få.
Men det är svårt att inse det nu när allting är som det är,
innerst inne vet du fortfarande att han är allt du håller kär.
Behöver jag medicin mot den drömmande kärleken?
För ett tag sedan handlade drömmen om något fruktansvärt som satt i kroppen hela dagen därpå, jag visste inte vad som stämde och vad som var dröm. Mycket frustrerande. Drömmen jag hade inatt och de flesta andra nätter är dock inte fruktansvärda, utan väldigt mysiga av olika slag. Jag funderar ofta över om drömmen vill säga någonting, betyder den något? Det knepiga är, som jag vill komma till i detta inlägg är detta: Blir ni också kära i era drömmar, någonting som kan bestå även när ni vaknar? Mina drömmar består flera gånger i veckan utav flera olika personer som jag alla på sätt och vis känne ri verkligheten, det lustiga är att de samlas i en konstgjord värld tillsammans med sådana i min bekantskapskrets som de egentligen inte känner. Hänger ni med? I alla fall så har jag en förmåga att känna ett pirr i magen efter jag drömt saker och ting (poängtera, inga sexdrömmar!)..men jag känner helt enkelt en lycka , vilket är otroligt skönt, men oroväckande. Är det sjukligt? Behöver jag medicin? Har ju tokigt svårt att bli kär i verkligheten, är det i drömmarna alla puddingar dyker upp? Haha, kan inte låta bli att skratta när jag tänker på det. Poff!, så finns perfekta män framför ögonen...man är bra lustig..
Idag återfick jag min lugg efter besöket hos frisör Frida. Hon är allt bra att ha, hon har precis öppnat en egen salong - 20 år gammal. Mamma och jag kom med första presenten (hon öppnar först om en dryg vecka), en flaska mousserat fick hon. Frida var glad och vi var nöjda. Kanske, kanske har jag ett projekt på gång med henne, spännande och väldigt roligt om det blir av! Imorgon eftermiddag bär det av till Göteborg för att tillbringa en tid framöver där. Först blir det firande av mitt kusinbarn Leah som fyller 2,5 år (har namnsdag och den firas litegranna på grund av födelsedag 25 dec.) efter det blir det jobb fredag och hela helgen. Trots allt jobb kommer det att bli en mycket bra helg med planerna som är planerade. Nice. Har en sjukt rolig historia kvar att berätta ifrån midsommar som inträffade, men väntar att berätta den tills Kristina ger mig ett visst bildmateriel som behövs för att förstärka historien. Förövrigt har jag bara två tre hälsningar att göra denna kväll:
Sanna - Förlåt för att inte Göteborg blev av för min del idag. Mycket var det på grund av att jag ska dit imorgon och behövde just därför vara härute idag. Hoppas jag får en ny chans att ta igen det. Förlåt.
Michaela - Kan inte säga varför jag vill hälsa till dig. Men insåg saker igår som fick mig att tycka en gnutta synd om dig. Vill sammanfatta det hela med: DU ÄR VÄRD NÅGON MYCKET BÄTTRE!
Fatme - Mycket tråkigt besked du fick igår, hoppas du ser ljuset trots det och jag ser fram emot lördag med skuttande ben!
Någon som vill med på Kent och Håkan Hellströms spelning som de gör ihop i juli månad?
Take Care.
Tidsplanering, vad är det?
Blev glatt överraskad över att redan fått tre kommentarer på förra inlägget, det finns alltså fortfarande några stackare som läser min lilla bloggrörelse, trots min dåliga uppdatering på sistone. Ska bli bättre, lovar. Väderprognosen idag lyder sol med inslag av storm. Men så länge solen lyser är det en aning lättare att dra sig ur sängen. För det där med att komma upp ur nattdvalan nuförtiden är att kämpa för livet. Shit så svårt det är. Någon som lider av samma sjukdom? Åt frukost i en timme idag, lyxfrulle. När jag använder det uttrycket menar jag en frukost med - GP, P3, yougurt, mackor, juice, kaffe och blodgrape. Med en sådan start kan Malin inte vara på dåligt humör, vilket är bra. Att sedan efter det ha tid att ta ett långt skumbad och läsa lite Kajsa Ingemarsson är guldkant. Dock ska det tilläggas att min tidsplanering är inte alltid den bästa (nästan aldrig..) och därför har jag fått betydligt mer bråttom nu. Bussen går om en halvtimme, sitter i enbart fleecerock. Bådar inte gott. Men knappast förvånad.
Igår kväll hittade jag ett par snygga, snygga, snygga billabong-shorts med Foo Fighters logga. Alltså ett samarbete dem emellan. Killar skaffa dem och när ni ändå gör en beställning ta ett par till mig också!
I tidningen idag läste jag att i november månad ska Bo Kaspers orkester spela i Göteborg, biljetterna släpps 30 juni. Var är alla fans? Jag behöver någon som vill joina mig på denna spelning som kommer bli mysstämning på hög nivå.
Nu ska jag skynda mig med håret, sminket och ni vet allt det andra.... Take Care!
Tillbaka på bloggbanan.
Här ute på ön blåser man nästan bort. Tycker synd om dem som har sin semester nu och inte har någon typ av resa inplanerad, det är inget badväder här precis. De närmaste dagarna ska jag ta det lugnt, umgås - klippa mig - och ha ångest över hur tom min plånbok kommer att vara kommande månad. Det hemska är ju att det är i juli månad allting händer inom kategorin nöje. Tur att jobbet har öppet på helgerna och genom det få ett fett OB. Nu är ögonen tunga som stenar, borde sovit för längesedan...men icke.
Take Care.
Ondag 18/6.
Sverige förlorade.
Min Hultsfredsfestival 08
Det började tisdag kväll, efter försening med tåget till Göteborg ifrån Kalmar. istället för en behaglig tågresa blev det buss i 3,5 timmar - trångt och äckligt. Jag var trött, hungrig och allmänt irriterad. Hur skulle glädjen över att börja packa festivalpackning infinna sig efter att ha packat upp hela garderoben ifrån Kalmar i min gröna garderob på Tjörn. Det var inte lätt, datorn spökade - vilket resulterad ei att inga skivor kunade brännas med härligt musik. Glasögonen konstaterade jag att jag hade glömt kvar i Kalmar och ångesten över hur värdet skulle bli var stor. Trots detta rullade den söta lilla vita bilen med mig och Kristina iväg tillslut iväg på onsdagsmorgonen. Bilen var full av väskor och strandstolar och mitt humör hade äntligen börjat blir betydligt bättre. Jönköping blev vårt mellanstopp, systembolaget - tre flak med öl och Elgiganten för att köpa en söt liten cd-spelare. Vid femtiden rullade vi in på festivalens stora gräsplan för att äntligen inse - vi var på plats!
En timme hann gå innan första incidenten inträffade. Ett av våra tält blev framför våra ögon stulet. Det låg fortfarande kvar i sin söta förpackning till någon festivalares stora glädje. Omplaneringen om hur sängplatserna skulle fördelas påbörjades och löste sig tillsist. Trångt, men med ett leende klarar man allt. Nästan. Tältet kom på plats bland de andra MEP-tälten och första ölen öppnades. Då hände något som vände upp och ner på Malin. Jag och Kristina skulle precis möta upp Matilda när jag ser någon som verkar mycket bekant. I nästa sekund inser jag vem personen är som står framför mig i vita låga converse och slitna jeans. För två år sedan var jag på Ayia Napa, där träffade jag en snubbe som jag föll tvärt för och som jag ännu tänker på ibland. Tragiskt nog. Har aldrig efter resan sett honom, men självklart. Mitt i Hultsfredsyran stöter jag på honom. Blev helt totalt paff och festandet de närmsta timmarna efter blev en smått deppig historia. Jag föröskte ringa tjejerna som var me dpå resan för att dela upplevelsen med någon av dem - men ingen svarade eller ringde upp...Resten av kvällen blev rolig. Bland annat skakade jag och en kille hand på att vi en dag skulle gifta oss. Vi köpte kjoltyger som vi trollade om till sjalar istället och jag tvingades bevisa två killar att jag var singel genom att pussa på en av dem. Allt och ingenting hände med andra ord.
Morgon. Panik. Värmen i tältet var så slående att bara ett ordentligt skrik kunde hjälpa. Skriket utebelv dock på grund av en total heshet som hade smugit sig in i min hals. Ännu en gång - Panik. Jag lät som en fågelunge med whiskeyröst utan att jag egentligen sjungit eller festat speciellt livligt. Ida och Victoria kom vid elvatiden till vårt camp och slog upp ännu ett tält. Efter deras ankomst var Jag, Kristina, Matilda, Stefan, Joel, Jacob, två polare till Joel, Ida, Victoria, Edina, hennes kompis, Iman och hans tjej Angelica på plats. Robin kom även och besökte festivalen till min stora glädje denna dag. Torsdagens artister som diggades till var:
Markus Krunegård - Älskade sångaren i Laakso som satsat senaste året på solokarriär. Spelningen var glad, ärlig och en underbar skörhet i Markus röst.
Babyshambles - Pete Doherty var på plats i tid detta år och björ på en medryckande spelning. Inget vidare bra betyg i tidningarna, desto högre utav mig.
Simple Plan - Inget band som jag lyssnar vanligtvis till, men vilken spelning! Sångarens otroliga publikkontakt gjorde att inte ens jag kunde hålla mig ifrån aatt brista ut i sång.
Serj Tankian - Hade aldrig hört talas om honom innan, men Robin övertalade mig till att lyssna in honom en stund. Blev inte övertygad om musiken, men kul att ha upplevt.
Danko Jones - Inte hört innan, såg de sista låtarna. Skönt, trots genren.
Rage Against The Machine - Ett bandnamn som jag inte lyckas uttala och som jag heller inte hört innan, trots detta var en del av mina campvänner så stora fans att de även lyckades få med oss andra. Stolt kan jag tala om att jag tillbringade 50 min vid Hawaii-scenen för att lyssna på dem. Positivt överraskad.
Ännu en värmeattack i tältet efter en otroligt kall natt. Alla kläder av tjockare slag prydde våra kroppar tillsammans med åtta par strumpor. Rösten var värre än någonsin och tjejerna tvingade mig att hålla käften, vilket visade sig vara väldigt svårt. Insåg i denna stund hur mycket jag babblar egentligen, ni som umgås med mig borde tröttna? Eller det har ni antagligen redan gjort...Vid halv tolvitden drog supandet igång. Jag fick av Ida en försenad födelsedagspresent i alkholens tecken. 4 stycken mini-spritflaskor: Turkisk peppar, jägermeister, tequila och "grön giftig sak som jag glömt namnet på". Två av dem hetsade gänget mig till att dricka upp, för att hjälpa min hals att bli bättre. Den blev det för stunden, men inte ihållande. Klockan tolv gav tjejerna sig iväg för att digga till Sugarplum Fairy som bjöd på frukost spelning med P3 (lyssna på den nästa vecka i P3). Mycket mycket bra, men vad kan man annars tro om Norèn brorsorna. Haha. Den tredje spritflaskan hamnade i min mage några få timmare senare, men av någon konstig anledning fungerar inte fylle-processen. Glad och fnissig är jag jämnt, så det räknas inte. Sanna kom till Hultan och tryckte sig in i ett tvåmannatält, med tre personer i. Hon och jag begav oss till hennes polare i Träsket, där jag blev en attraktion direkt hämtad ifrån Liseberg. Det räckte att jag öppnade munnen så garvade de, när jag sedan började skratta var deras kväll räddad. Mycket sköna (och snygga) snubbar som både hade bra musiksmak och stor socialkompetens. Träffar gärna dem igen! På grund av dessa trevliga snubbar missade jag både Säkert! och Joel Alme (en stor miss nu i efteråt).. men men. Fredagens band blev:
Timo Räisänen - Poppig pop med stor glädje. Fick igång publiken rejält.
Sugarplum Fairy - Lika bra som på förmiddagen. Svängigt, medryckande och underbart.
The Hives - Ett av festivalens bästa akter. En sådan publikkontakt, den scennärvaron och låtvalen är svåra att slå. Ett minne och en spelning som kommer vara på Hultsfreds topp 10 lista länge framöver.
Johnossi - Party with my pain som öppningsnummer kan inte misslyckas. Det gör det inte heller. Underbart rockigt och klockrena låtar. Njutning.
Mustasch - Bra avslutning på kvällen (01.45). Göteborgarna värmde oss i den svinkalla natten. Maffigt!
Värmen som ni känner till vid denna stund, var värre än någonsin på lördagsmorgonen. Plagg efter plagg slängdes av och solbrillorna åkte på för att dölja sletnast.com ansiktet. Vi gick till Ica för att köpa frukost, tunnbrödrullar med ishavssallad och yougurt blev det. Sedna väntade en dunderskön dusch och uppfräschning för dagen D. Denna kväll väntade nämligen festivalens höjdpunkt. Håkan underbaraste Hellström. Efter frukosten och duschen väntade förmiddagsspelningen med Kristian Anttila. Vad jag gillar den killen! Skönt, ärligt och svängigt göteborgskt. Efter spelningen blev det en sväng på festivalområdet, Sanna köpte stans största glasögon och det åts en mängd godisremmar. Efter det började laddningen, öl i varierande väder till härlig musik och lekar. En del systemlekar med krångliga regler och sedan avslutades lekandet med klassikern "jag har aldrig". Då kom det bland annat fram att alla i tältet hade fantiserat om någon annan i tältet, nyfikenheten var stor och stämningen komisk. Haha. 18.00 var stämningen på topp, Sverige-Spanien på Hawaiis storbildskärmar. Spännande match som vi alla vet hur den slutade. Kommentrarer är överflödiga. Sedan väntade en LÅÅNG kväll full av spelningar, tyvärr ställdes Linkin Parks spelning in:
Those Dancing Days - Underbara sötnosar i klänningar som bjuder på gladpop. Låten HItten satte hela "teatern" i gungning. Sveriges förlust kändes långt borta..
Håkan Hellström - Det blev inte många spelningar för min och Kristinas del denna kväll på grund av denna man. I 2,5 timmar satt vi vid kravallstaketet för att få bästa tänkbara plats. Det var helt klart värt att brottas med det sjukt kalla vädret. Han bjöd upp till ett av mina absolut bästa minnen, öppningen - Tro och Tvivel kunde bara betyda en sak. Det skulle bli en nostalgisk kväll med stora känslor. Trycket ifrån publiken bakifrån var så smärtsam att den knappt gick att genomlida, envisheten fick oss dock att göra det. Revbenen ömmar ännu, ryggen gör ont och blåmärken lite överallt - men det var värt det. Under spelningen märker jag helt plötsligt en kamera rakt emot mitt ansikte - jag var inzoomad på storbildsskärmen, ensam. Visade sig att några av vännerna hade sett mig, en kul sak att minnas. Håkan äger Hultan och mig.
Robyn - Tjejen som har gjort allting rätt bjöd på en magnifik avslutning av festivalen. Egentligen hade Hellströms spelning behövts smältas innan man lyssnade på nästa, men Robyn räddade det och gav mig två fantastiska festivalminnen denna lördag. Hitlåt efter hitlåt radades upp på ett nytt och inspirerande sätt.
Sammanfattningsvis var festivalen mycket lyckad, många hundralappar brändes på mat bland annat men det var det värt. Även de ömma revbenen som resultat av Håkan känns okej med facit i hand. Det finns kort på Facebook som vännerna har tagit (se dem genom att gå till kort som jag är med på och vidare in på mapparna) även jag tog kort, men med engångskameror. Så givetvis lägger jag upp dem så fort de kommit på posten. Spännande med kort som inte går att radera. Slutligen vill jag bara säga: Ni som aldrig varit i fetivalvimlet och känt på den känslan måste göra det. Det är sådant man vill minnas tillbaka på och veta att man tog vara på sin tid som ung. Den kommer bara en gång, eller?
Take Care.