Malins.

Det är morgon, strax före tolv. För en lite stund sedan tryckte jag igång reprisen av Lars Winnerbäcks timme i P1, inte ens två låtar har han hunnit spela. Trots det är jag fullt medveten om att mina tårar med största sannolikhet kommer att rinna nedför kinden om cirka en halvtimme. Han är retsam denne man, jag tror han gottar sig i alla fans med blöta kinder. Vet precis hur han ska bära sig åt för att totalt beröra, genom att bara vara sig själv.

Vad ska då Malin göra denna halv soliga/halv molniga måndag? Det finns mycket jag borde göra, men kraften saknas. Framförallt borde jag städa, tvätta och annat sånt som fyller en tjej med glädje - inte. Bestämt mig för att OM solen tillåter sig att skina under en längre period så ska den tillbringas på altanen. Sedan ska jag ta min dagliga långpromenad med The Killers i hörlurarna, mycket, mycket bra power-walks musik.

Har fått två kommentarer till förra inlägget, båda två ställde frågor angående min sommar. Hur jag jobbar och hur mina planer ser ut. Mitt svar: Jobbar jämt, inga planer. Fy fan. Gick nämligen igenom mitt schema för hela juli innan detta inlägget påbörjades. Jag jobbar verkligen jämt, mina åtta dagar i sträck vecka 30 är inga dagar jag längtar efter. Det enda som sporrar är pengarna och personerna jag jobbar med. Som vanligt blir jag "den där tjejen som umgås med killarna", sorry tjejer - men killar är ofta så okomplicerade i jämförelse till oss. Skämt är tillåtna, ironi likaså. Men att tillägga, tjejerna är det inget fel på heller. Bara lite tråkigare.

Men när är jag då ledig i juli månad?

7-10 juli.

13 juli.

17-18 juli.

20-21 juli.

30 juli.

Så ser det ut, är någon av er ledig samtidigt som mig en enda liten gång är ni väldigt välkomna att berätta detta. Erbjuda mig en vän för dagen, kanske en vän för livet. Tilläggas bör att jag inte har många kronor att spendera på ditten & datten. Sjukt tragiskt, väldigt deprimerande.

Det är så skrämmande att inse hur fort dagarna rullar förbi. Finns det ingen knapp man kan trycka på, stoppa allt för en stund. Behövande, för oss alla. Hinna andas, hinna tänka och kanske för en stund inse vad som är viktigt för stunden. Stressen över att jag måste flytta ut ur lägenheten innan skolan börjar skrämmer mig med, hemska tanke över att ta allt pick och pack därifrån för att hoppas på att hitta någonting annat. Samtidigt känns den hemska tanken lockande, spännande och chansen att börja om på noll frestande. Det är nog tur att det känns så. Trots allt.

Det finns en dag, en datum som jag önskar ska försvinna ur vår kalender varje år. I nio år har jag känt så och kommer med största sannolikhet känna likadant livet ut. Inte mycket jag kan göra åt det, kan varken på egen kraft få ut den ur kalendern och inte heller kan känslan troligen bli annorlunda. Kära läsare, det är helt enkelt så att denna dagen, detta datum kommer den Malin ni lärt känns aldrig riktigt vara sig själv. Kan låta ego - men de tär något ni får lära er att leva med. Thats it.

Nu ska jag blunda, ta ett djupt andetag och dra på de små tygbitarna. Inse att beach 08 gick åt skogen, intala mig att nästa sommar kommer tvättbrädan finnas och sedan efter det trycka in de två fettklumparna som med ett (finare?) ord kallas bröst.