Allt ditt hjärta bär.
Har vi möjlighet att att spräcka mönstret, att göra det oväntade? Kanske.
Vår vardag kräver dock denna rutin vi ständigt skapar oss. Vi vet vad som väntar när vi stiger upp på morgonen - frukost, snygga till sig ( ännu ett krav ) och klistra fast superleendet. Många lyckas väldigt bra med detta, att dag efter dag efterlikna den totala lyckan. Men vad händer den dagen fasaden spricker? När vardagen till och med blivit en för tung börda? När vi inte orkar mer. Jag säger inte att jag inte är nöjd, jag ska inte klaga. Det enda jag önskar är lite mer spänning, någonting oväntat. Till viss del handlar det väl om vad man gör det till. Vill man att dagen ska vara rolig så blir den kanske också det. Men ska man vara tvungen att hoppas på det, ska den inte kunna vara rolig i alla fall? Man utbildar sig för att sedan utbilda sig lite till för att sedan ägna sig ett bra tag åt att leta jobb. När man väl får ett vettigt jobb handlar det om att jobba upp sig och visa framfötterna. Stress, stress och åter stress.
Okej, jag kan låta hemskt bitter mellan dessa rader, men håller ni inte med om att det finns viss sanning i det hela? Vi kanske ska strunta i allt och ägna oss åt det vi tycker är det roligaste på jorden. Gör pengar oss lyckliga? Ja, dem gör ju det. För allt i vår vardag kostar pengar, minsta lilla pinal har ett värde. Pengar är dock inte allt, långt ifrån. Det finns människor som har ett "fett bankkonto" som är otroligt sorgsna, de saknar resterande delar i livet. Någon att dela det med tillexempel. Liza satte igång hjärncellerna på mig igår kväll när jag läste ur hennes blogg. Hur vill vi leva och hur lever vi? Man ska aldrig klaga, men heller aldrig vara nöjd. Var finns mittpunkten? Ska alla vara lyckliga medelmåttor som ständigt är nöjda. Nej tack. Vi ska vara tacksamma över det vi har, men nyfikna på det som fortfarande serveras.
Vi måste tänka över vad som gör just oss lyckliga och inte den perfekta medelmåttan, där förövrigt inte många personer platsar. Vill du utbilda dig och skapa en karriär, så gör det. Vill du hellre ägna all din tid åt familjeliv, så förverkliga den drömmen. Ingenting är fel, bara tycke och smak. Det är en otrolig tur att vi alla människor är så olika, med olika mål och drömmar. Hur skulle världen se ut om alla var mattefanatiker eller älskade djur? Nej, tack för omväxlingen!
Sätt dig själv i fokus och tänk utifrån det några minuter. Är du lycklig med din situation? Var detta din dröm, eller kan kanske din utveckling leda till drömscenariot? Inget är rätt och ingenting är fel. Lova mig bara att följa dina drömmar och lyssna till ditt eget hjärta. Alla andra behöver du inte bry dig om, de kan sköta sig själva.
/ Malin
.
Det finns saker man vill ha ogjort, det finns saker man absolut ångrar och tillfällen man önskar att de aldrig existerat. Dessa är dock svåra att ha ogjorda och lika svåra att reda ut. Någonstans inuti kroppen måste man hitta någon sorts tröst, någonting som gör resten av tiden värd. Detta blogginlägg blir något av en bekännelse och en tröst, en kombination? Den är inte riktad till någon utan till dem som känner igen sig, den är skriven ur mitt perspektiv. Hur kan man vara så grymt olycklig samtidigt som man finner glädje i tillfällen? Kanske ett sätt att koppla bort. Jag är så grymt misslyckad, ååå vad vi ska tycka synd om henne tänker ni nu, men inte så jag menar. Jag är faktiskt det. Det är inte speciellt många saker jag lyckats med i mina 19 år, det jag lyckats med har antingen med skolan eller tur att göra. Det är tragiskt. Fia ringde igår, Mikaela idag, tur det. De intalar mig att saker löser sig, att saker blir bra. Jag är tveksam, varför skulle det lösa sig för mig? Det gör ju aldrig någonting annat. Jag är inte troende, men vill någonstans ändå tro på en högre makt, intalar mig att någon finns som ser alla individer, som kan hjälpa till. Jag längtar hem, men trivs kanon bra här nere, bara inte just nu. Vad ska jag göra för att ställa saker till rätta? Eller spelar det ingen roll. Jag känner mig minst här, någonting som jag även är i praktiken. Minst och oerfaren? Knappast. Inte när det gäller tråkiga saker i allafall, sådant som får en i trubbel. Att ständigt ha en klump i magen har blivit en vana, visst varför utsätter jag mig för det då? Det vet jag inte, kan jag inte svara på. Hade mer än gärna kunnat besvara den frågan, men någon måste ha någonting emot mig? Att bete sig som ett svin är oacceptabelt och det har jag erkänt, men har man inte rätt till en andra chans? Om mördare som får livstid kommer ut efter 20 år, borde väl inte jag få något högt straff? Jag lider dock av en sak - serious talk. Att öppna sig, gråta och bekänna allt inför någon gör mig nervös. Inte bara nervös utan fruktansvärt illa till mods. Efter att ha försökt sitta hos olika psykologer och kuratorer och öppna sig utan resultat är det ingen bra lösning. Kanske därför jag skriver i hopp om att bli förstådd. Sanningen är den bästa sägs det, trots att den ibland gör folk illa? Är den nödvändig då. Jag ser upp till dem som alltid tycker det, att den alltid är nödvändig. Jag tillhör tyvärr inte en av dem. Handlar det om uppväxt? Kanske. Är man en sämre människa då? Eller ser man bara livet på ett annorlunda sätt, jag hoppas det. Är det därför jag har svårt med förhållanden, för att jag inte kan ta ett avslut? Är det därför man vill vara alla till lags, för att ingen ska bli besviken. Att man tycker att "jag älskar dig" är svårt att uttrycka, är man konstig då? En sak är i allafall säker, man lär sig av sina misstag, precis som jag verkligen gjort. Allting packas i livsryggsäcken man bär på ryggen. Jag hoppas jag både kan bli förlåten och förlåta. Livet går ju hela tiden vidare, man vaknar och det är en ny dag. Vissa dagar vill man dock inte gå upp, man skulle kunna ligga kvar i sängen, hur länge som helst. Det jag vill säga med detta är att jag är grymt ledsen för allt jag orsakat, men att jag hoppas att ni kan hitta någon glädje med mig trots allt. Jag älskar er. Förlåt.
Betnér eller Ebba, hur vill du ha det?
Ebba är säkert jätte smartoch allt sådant, men snälla visa det utåt i sådana fall! Det enda man ser när du visas är en alldeles för dyr väska och rosa läppglans. Jag försöker säga att jag tycker om dina feministiska åsikter, men inte hur de framställs. Jag anser att du inte lyckas inom mediabranschen på grund av kunnighet utan av att du heter von Sydow. KLING! Speciellt och dyrt. Tragiskt men komiskt. Reportaget i GP handlade om hur du stod inne på TopShop i Göteborg och 16 åringar stod i kö och frågade vilka skor de skulle köpa. Löjligt. Du har dock en grymt bra tanke bakom hur tjejer ska behandlas med lika lön osv. Men är du verkligen rätt person att ta tag i denna diskussion?
Betnér är min Gud på många områden, inte för att på något sätt lysa detta inlägg med guldstjärna till honom. Jag anser att han har rätt i många frågor och han gör mig upplyst. Han tänker utifrån ett samhällsperspektiv som för tillfället inte existerar, men som finns där bak som en dröm. En dröm om ett samhälle där könen är lika och man som person ses utifrån personlighet. Han tycker det är viktigt att uppfostra barn på ett "anti" kön sätt. Att inte välja rosa kläder till dottern bara för att Ebba säger att en flicka ska ha det för att det är "inne". Inte heller välja svart randig tröja till killen för att de tär så idealet ska vara. Vårt samhälle är så fruktansvärt påverkat av vad "alla andra" tycker, HALLÅ var försvann den egna åsikten och viljan. Den försvann med personligheten vi ser upp till. Ebba, Paris och Lopez. Alla ska vi bära deras kläder bara för att de finns med på omslaget. Är det kul att klä sig i samma plagg som resten av världen? Knappast. Kläder är personligt, det ska vara trivsamt och sådant man själv tycker är snyggt. Jag sticker inte under stolen och erkänner att jag själv är mycket intresserad av mode, men inte går jag och köper ett läppglans för 300:-. Alla vet att ett läppglans försvinner och tar slut. Förresten har väl ni tjejer läst att läppglans är inte en killmagnet. Alltså inget man lägger 300:- på!
Jag vill ha ett samhälle utan allt prat om dieter,mobbing och den som äger snyggast skor. Varför försöker vi inte tillsammans starta en värld där allt får lov att finnas till? Svaret är att pengafrågan är för avgörande, det är alldeles för stora skillnader mellan fattiga och rika. Pengar är ständigt det som avgör. Jag blir så glad när jag ser personer som har det gott ställt klär sig i en budget utstyrsel och aldrig öppet flashar med kortet.
Bli ett gott föredöme. Lyssna på Betnèr och läs Ebbas blogg och avgöra själva hur ni bäst blir det.
Döm aldrig och slipp själv att bli bedömd genom det.