Veckans uppehåll.
Imorgon bär det åter in till Gbg igen. En ny jobbvecka väntar tisdag-lördag, kommer bli otroligt ansträngande..men det är pengar. Sköna sådana. Den lediga dagen idag har tillbringats i sällskap med Mikaela, shoppade bland annat ett par svarta chinos och fikade. Avslutade med filmen "This is England" som fick varje irriterande punkt i kroppen att pulsera. Blev även en kvällspromenad i stormen med mamma, skönt med luft men ryggen gör ont. Precis som halsen som smittats med en irriterande hosta. På onsdag blir det bio, mysigt. Annars inget bestämt för veckan, skcika mer än gärna ett sms om du vill hitta på något!
Nu ska jag titta klart på SATC, sedan sova. Lång vecka, sedan lite ledighet.
Man skulle kanske flytta till Stockholm och se vad som händer?...
Take Care.
Nu ska jag titta klart på SATC, sedan sova. Lång vecka, sedan lite ledighet.
Man skulle kanske flytta till Stockholm och se vad som händer?...
Take Care.
Önskelåtar kan rädda en hel veckas arbete.
Just nu spelas önskelåten på P3, Håkan Hellström med låten Hurricane Gilbert. Därför var ett blogginlägg ett måste, det räcker att jag hör första ackordet för att vara fast och för att drömma mig bort. För några minuter är jag långt borta i drömmarna och musiken får mig att vilja skita i allt som inte betyder något. Håkan har skrivit denna låten till sin kära bandmedlem Daniel Gilbert, bara det gör att låten berör ännu mer. Vilken start på måndagen, vilken start för veckan.
Den version jag lägger upp av låten här är ett klipp jag hittade ifrån Hultsfred iår. Det är inte den bästa kvalitèn, men ville ändå bjuda på just denna på grund av att den verisonen av låten han körde där var helt jävla underbar. Snälla alla ni "Håkan hatare" ute i landet, lyssna och ge det en chans. Ni kan inte påstå att grabben inte kan skriva texter i alla fall. Han är ett geni!
Raggandets alla dolda regler.
Som ni märker blir det allt mer mellanrum mellan mina inlägg, det är med sorg jag konstaterar det. Orsaken är att jag bor hemma hos min moster de flesta av veckans timmar, där jag saknar samma data möjligheter som hemma. På ett sätt är det dock väldigt skönt och för en gång skull märker jag hur trött jag är om kvällarna, när man sitter framför datorn märker man inte det. Timmarna bara flyter förbi.
Dagens inlägg ska inte handla om hur mina närmaste dagar har varit, utan få ett mer bestämt inslag. Igår tillbringade jag ännu en lördagkväll på Gretas i Göteborg trots mitt tillstånd - trött och hostig. Denna kända homosexuella klubb som jag skrev om förra veckan. Precis som förra gången var det väldigt trevligt, träffade bland annat Fatme som jag inte träffat på minst ett år. I alla fall så blev jag uppraggad av en tjej på dansgolvet. Det ska inlägget handla om, hur raggar man upp en tjej om man inte själv är homosexuell? Vad tänder vi tjejer på? Hur tar man initiativet när inte den osynliga manliga regeln finns med i bilden?
Jag blev helt ställd men gillade samtidigt situationen och bestämde mig för att "gilla läget". Dansade med och försökte med skakande händer att på något sätt ge henne någon uppksattning, en märklig sits. Ju mer vi dansade desto roligare tyckte jag det blev att joina situationen, man lever väl bara en gång. På något vänster började jag röra henne och "råkade" på något vis hamna med min hand i en snabb rörelse över hennes bröst (snälla förstå mig rätt!).. Det märkliga var att jag inte kunde uppfatta vad hon tyckte om vår lilla dans, uppskattades den eller hade jag gjort ett misslyckat försök att följa med i dansen. Kände mig smått generad och hade svårt att möta hennes blick. Hur gör man för att ragga upp en tjej? Skiljer det sig att ragga upp en tjej om man är kille eller tjej som gör det? Lovar, jag är inte på något sätt lagd åt andra hållet, utan har så pass mycket självdistans att jag kan tycka att det är kul att utmana sig själv. Ingen i hela världen kan egentligen säga att man inte gillar något om man inte har testat det. Först då vet man vad man talar om.
Gång på gång ställer jag mig frågan på tal om raggning, hur raggar man på bästa sätt? Vad ger bästa resultat? Ska man gå pang på rödbetan och säga rakt ut till personen att han / hon ser bra ut, eller ska man lite försiktigt locka fram det? Det är säkerligen så att det inte finns något skrivet svar på vad som är bäst, men en fråga som absolut kan vara värd en fundering. Tänk vad häftigt - de personer som vågar gå fram till någon i en affär och ge en komplimang exempelvis, vad är det värsta som kan hända egentligen. Man får nobben och ingen komplimang tillbaka, det överlever man. Så varför gör inte fler så? Säger till personen vad de tycker istället för att smussla det och till sist missa chansen till att säga det. Vi borde bli bättre på det, vi tycker i så många fall att italienare är sliskiga just för att de är öppna med vad de tycker och inte blga som oss, stackars nordbor.
...Men i själva fallet gör de ju helt rätt.
...De lättar sina hjärtan och vinner därför i många fall hjärtan tillbaka.
Take Care.
Dagens inlägg ska inte handla om hur mina närmaste dagar har varit, utan få ett mer bestämt inslag. Igår tillbringade jag ännu en lördagkväll på Gretas i Göteborg trots mitt tillstånd - trött och hostig. Denna kända homosexuella klubb som jag skrev om förra veckan. Precis som förra gången var det väldigt trevligt, träffade bland annat Fatme som jag inte träffat på minst ett år. I alla fall så blev jag uppraggad av en tjej på dansgolvet. Det ska inlägget handla om, hur raggar man upp en tjej om man inte själv är homosexuell? Vad tänder vi tjejer på? Hur tar man initiativet när inte den osynliga manliga regeln finns med i bilden?
Jag blev helt ställd men gillade samtidigt situationen och bestämde mig för att "gilla läget". Dansade med och försökte med skakande händer att på något sätt ge henne någon uppksattning, en märklig sits. Ju mer vi dansade desto roligare tyckte jag det blev att joina situationen, man lever väl bara en gång. På något vänster började jag röra henne och "råkade" på något vis hamna med min hand i en snabb rörelse över hennes bröst (snälla förstå mig rätt!).. Det märkliga var att jag inte kunde uppfatta vad hon tyckte om vår lilla dans, uppskattades den eller hade jag gjort ett misslyckat försök att följa med i dansen. Kände mig smått generad och hade svårt att möta hennes blick. Hur gör man för att ragga upp en tjej? Skiljer det sig att ragga upp en tjej om man är kille eller tjej som gör det? Lovar, jag är inte på något sätt lagd åt andra hållet, utan har så pass mycket självdistans att jag kan tycka att det är kul att utmana sig själv. Ingen i hela världen kan egentligen säga att man inte gillar något om man inte har testat det. Först då vet man vad man talar om.
Gång på gång ställer jag mig frågan på tal om raggning, hur raggar man på bästa sätt? Vad ger bästa resultat? Ska man gå pang på rödbetan och säga rakt ut till personen att han / hon ser bra ut, eller ska man lite försiktigt locka fram det? Det är säkerligen så att det inte finns något skrivet svar på vad som är bäst, men en fråga som absolut kan vara värd en fundering. Tänk vad häftigt - de personer som vågar gå fram till någon i en affär och ge en komplimang exempelvis, vad är det värsta som kan hända egentligen. Man får nobben och ingen komplimang tillbaka, det överlever man. Så varför gör inte fler så? Säger till personen vad de tycker istället för att smussla det och till sist missa chansen till att säga det. Vi borde bli bättre på det, vi tycker i så många fall att italienare är sliskiga just för att de är öppna med vad de tycker och inte blga som oss, stackars nordbor.
...Men i själva fallet gör de ju helt rätt.
...De lättar sina hjärtan och vinner därför i många fall hjärtan tillbaka.
Take Care.
Söderut.
Du såg på honom som om du aldrig sett honom förrut,
han tittade in i dina blå ögon och sa att han ville ta dig med söderut.
Du skrattade bort det liksom ett skämt - så som du alltid gör,
hans blick var seriös och hans röst var skör.
Det var allvar, du förstod det först nu
blicken du såg framför dig var seriös ännu.
Rädslan skrämde dig - han ville dig bara väl,
en resa söderut visste du skulle göra din själ het.
Men ett nej var lättare än ett ja,
hemma var bekvämare, i alla fall intalade du dig det.
Nu är han själv på andra sidan jorden,
säkerligen har han någon annan ifrån norden.
Du vet att han är värd det - så bra han någonsin kan må,
all världens kärlek kan han få.
Men det är svårt att inse det nu när allting är som det är,
innerst inne vet du fortfarande att han är allt du håller kär.
Behöver jag medicin mot den drömmande kärleken?
Jag drömde inatt, precis som jag brukar göra. Ofta kommer jag även ihåg vad jag drömde om.
För ett tag sedan handlade drömmen om något fruktansvärt som satt i kroppen hela dagen därpå, jag visste inte vad som stämde och vad som var dröm. Mycket frustrerande. Drömmen jag hade inatt och de flesta andra nätter är dock inte fruktansvärda, utan väldigt mysiga av olika slag. Jag funderar ofta över om drömmen vill säga någonting, betyder den något? Det knepiga är, som jag vill komma till i detta inlägg är detta: Blir ni också kära i era drömmar, någonting som kan bestå även när ni vaknar? Mina drömmar består flera gånger i veckan utav flera olika personer som jag alla på sätt och vis känne ri verkligheten, det lustiga är att de samlas i en konstgjord värld tillsammans med sådana i min bekantskapskrets som de egentligen inte känner. Hänger ni med? I alla fall så har jag en förmåga att känna ett pirr i magen efter jag drömt saker och ting (poängtera, inga sexdrömmar!)..men jag känner helt enkelt en lycka , vilket är otroligt skönt, men oroväckande. Är det sjukligt? Behöver jag medicin? Har ju tokigt svårt att bli kär i verkligheten, är det i drömmarna alla puddingar dyker upp? Haha, kan inte låta bli att skratta när jag tänker på det. Poff!, så finns perfekta män framför ögonen...man är bra lustig..
För ett tag sedan handlade drömmen om något fruktansvärt som satt i kroppen hela dagen därpå, jag visste inte vad som stämde och vad som var dröm. Mycket frustrerande. Drömmen jag hade inatt och de flesta andra nätter är dock inte fruktansvärda, utan väldigt mysiga av olika slag. Jag funderar ofta över om drömmen vill säga någonting, betyder den något? Det knepiga är, som jag vill komma till i detta inlägg är detta: Blir ni också kära i era drömmar, någonting som kan bestå även när ni vaknar? Mina drömmar består flera gånger i veckan utav flera olika personer som jag alla på sätt och vis känne ri verkligheten, det lustiga är att de samlas i en konstgjord värld tillsammans med sådana i min bekantskapskrets som de egentligen inte känner. Hänger ni med? I alla fall så har jag en förmåga att känna ett pirr i magen efter jag drömt saker och ting (poängtera, inga sexdrömmar!)..men jag känner helt enkelt en lycka , vilket är otroligt skönt, men oroväckande. Är det sjukligt? Behöver jag medicin? Har ju tokigt svårt att bli kär i verkligheten, är det i drömmarna alla puddingar dyker upp? Haha, kan inte låta bli att skratta när jag tänker på det. Poff!, så finns perfekta män framför ögonen...man är bra lustig..
Idag återfick jag min lugg efter besöket hos frisör Frida. Hon är allt bra att ha, hon har precis öppnat en egen salong - 20 år gammal. Mamma och jag kom med första presenten (hon öppnar först om en dryg vecka), en flaska mousserat fick hon. Frida var glad och vi var nöjda. Kanske, kanske har jag ett projekt på gång med henne, spännande och väldigt roligt om det blir av! Imorgon eftermiddag bär det av till Göteborg för att tillbringa en tid framöver där. Först blir det firande av mitt kusinbarn Leah som fyller 2,5 år (har namnsdag och den firas litegranna på grund av födelsedag 25 dec.) efter det blir det jobb fredag och hela helgen. Trots allt jobb kommer det att bli en mycket bra helg med planerna som är planerade. Nice. Har en sjukt rolig historia kvar att berätta ifrån midsommar som inträffade, men väntar att berätta den tills Kristina ger mig ett visst bildmateriel som behövs för att förstärka historien. Förövrigt har jag bara två tre hälsningar att göra denna kväll:
Sanna - Förlåt för att inte Göteborg blev av för min del idag. Mycket var det på grund av att jag ska dit imorgon och behövde just därför vara härute idag. Hoppas jag får en ny chans att ta igen det. Förlåt.
Michaela - Kan inte säga varför jag vill hälsa till dig. Men insåg saker igår som fick mig att tycka en gnutta synd om dig. Vill sammanfatta det hela med: DU ÄR VÄRD NÅGON MYCKET BÄTTRE!
Fatme - Mycket tråkigt besked du fick igår, hoppas du ser ljuset trots det och jag ser fram emot lördag med skuttande ben!
Någon som vill med på Kent och Håkan Hellströms spelning som de gör ihop i juli månad?
Take Care.
Tidsplanering, vad är det?
Godmorgon vänner!
Blev glatt överraskad över att redan fått tre kommentarer på förra inlägget, det finns alltså fortfarande några stackare som läser min lilla bloggrörelse, trots min dåliga uppdatering på sistone. Ska bli bättre, lovar. Väderprognosen idag lyder sol med inslag av storm. Men så länge solen lyser är det en aning lättare att dra sig ur sängen. För det där med att komma upp ur nattdvalan nuförtiden är att kämpa för livet. Shit så svårt det är. Någon som lider av samma sjukdom? Åt frukost i en timme idag, lyxfrulle. När jag använder det uttrycket menar jag en frukost med - GP, P3, yougurt, mackor, juice, kaffe och blodgrape. Med en sådan start kan Malin inte vara på dåligt humör, vilket är bra. Att sedan efter det ha tid att ta ett långt skumbad och läsa lite Kajsa Ingemarsson är guldkant. Dock ska det tilläggas att min tidsplanering är inte alltid den bästa (nästan aldrig..) och därför har jag fått betydligt mer bråttom nu. Bussen går om en halvtimme, sitter i enbart fleecerock. Bådar inte gott. Men knappast förvånad.
Igår kväll hittade jag ett par snygga, snygga, snygga billabong-shorts med Foo Fighters logga. Alltså ett samarbete dem emellan. Killar skaffa dem och när ni ändå gör en beställning ta ett par till mig också!
Blev glatt överraskad över att redan fått tre kommentarer på förra inlägget, det finns alltså fortfarande några stackare som läser min lilla bloggrörelse, trots min dåliga uppdatering på sistone. Ska bli bättre, lovar. Väderprognosen idag lyder sol med inslag av storm. Men så länge solen lyser är det en aning lättare att dra sig ur sängen. För det där med att komma upp ur nattdvalan nuförtiden är att kämpa för livet. Shit så svårt det är. Någon som lider av samma sjukdom? Åt frukost i en timme idag, lyxfrulle. När jag använder det uttrycket menar jag en frukost med - GP, P3, yougurt, mackor, juice, kaffe och blodgrape. Med en sådan start kan Malin inte vara på dåligt humör, vilket är bra. Att sedan efter det ha tid att ta ett långt skumbad och läsa lite Kajsa Ingemarsson är guldkant. Dock ska det tilläggas att min tidsplanering är inte alltid den bästa (nästan aldrig..) och därför har jag fått betydligt mer bråttom nu. Bussen går om en halvtimme, sitter i enbart fleecerock. Bådar inte gott. Men knappast förvånad.
Igår kväll hittade jag ett par snygga, snygga, snygga billabong-shorts med Foo Fighters logga. Alltså ett samarbete dem emellan. Killar skaffa dem och när ni ändå gör en beställning ta ett par till mig också!
I tidningen idag läste jag att i november månad ska Bo Kaspers orkester spela i Göteborg, biljetterna släpps 30 juni. Var är alla fans? Jag behöver någon som vill joina mig på denna spelning som kommer bli mysstämning på hög nivå.
Nu ska jag skynda mig med håret, sminket och ni vet allt det andra.... Take Care!
Tillbaka på bloggbanan.
Det var längesedan jag skrev nu. Fingrarna rycker av behovet att få skriva av sig, men chansen att skriva har varit minimal. Dels på grund av att det har varit en händelserik helg med midsommar och på grund utav att jag bott hos min moster, där jag inte har samma datalyx (dock positivt stundtals..) Jobbet inne i staden har på allvar dragit igång, det rullar på bra och kändisarna börjar strömma in. Sllutspelet i fotbollen har också påbörjats, många av lagen som är kvar var av mig otippade, tror jag delar den åsikten med många andra. Midsommarfirandet kommer jag inte gå in på i detalj, bildbevis finns att beskåda på Face. Det blev i alla fall en innehållsrik afton - först guldbröllopsfirande hos farmor & farfar och sedan en lång kväll på Tjörn med tunnbad till fyra på natten och grillning. Midsommardagen blev inte tokig den heller - slappt med Kristina hela dagen för att sedan avsluta med en utgång på Gretas i Göteborg med trevligt sällskap, bland annat i form av Matilda, Monica och Mikaela. För den som inte vet vad Gretas är för något är det en klubb där de flesta är homosexuella, vilket gör det hela ännu mera intressant och spännande. Härlig musik, god stämning och framförallt en känsla av harmoni - här var personer precis som de ville vara. Fria. Var definitivt inte sista gången jag gick dit...
Här ute på ön blåser man nästan bort. Tycker synd om dem som har sin semester nu och inte har någon typ av resa inplanerad, det är inget badväder här precis. De närmaste dagarna ska jag ta det lugnt, umgås - klippa mig - och ha ångest över hur tom min plånbok kommer att vara kommande månad. Det hemska är ju att det är i juli månad allting händer inom kategorin nöje. Tur att jobbet har öppet på helgerna och genom det få ett fett OB. Nu är ögonen tunga som stenar, borde sovit för längesedan...men icke.
Take Care.
Här ute på ön blåser man nästan bort. Tycker synd om dem som har sin semester nu och inte har någon typ av resa inplanerad, det är inget badväder här precis. De närmaste dagarna ska jag ta det lugnt, umgås - klippa mig - och ha ångest över hur tom min plånbok kommer att vara kommande månad. Det hemska är ju att det är i juli månad allting händer inom kategorin nöje. Tur att jobbet har öppet på helgerna och genom det få ett fett OB. Nu är ögonen tunga som stenar, borde sovit för längesedan...men icke.
Take Care.
Ondag 18/6.
Min dator krånglar och därför har jag valt att inte pyssla med nedladdning ett tag framöver och inte heller gjort det på ett tag. På grund av det blir jag ännu gladare när jag väl kommer över någon / får musik som jag hemskt gärna vill ha. På musikönskelistan står just nu:
Sverige förlorade.
Min Hultsfredsfestival 08
Efter 15 timmars sömn är jag tillbaka i verkligheten. Om någon av er läsare missat det så spenderades helgen i smålandsskogar, närmare bestämt på Hultsfred. Blev den lyckad? Oh ja. Fingrarna har nu under ett antal dagar haft ett stort behov att få skriva av sig, så nu äntligen ska jag sammanfatta Hultsfredsfestivalen ifrån mitt perspektiv, vare sig ni vill det eller inte.
Det började tisdag kväll, efter försening med tåget till Göteborg ifrån Kalmar. istället för en behaglig tågresa blev det buss i 3,5 timmar - trångt och äckligt. Jag var trött, hungrig och allmänt irriterad. Hur skulle glädjen över att börja packa festivalpackning infinna sig efter att ha packat upp hela garderoben ifrån Kalmar i min gröna garderob på Tjörn. Det var inte lätt, datorn spökade - vilket resulterad ei att inga skivor kunade brännas med härligt musik. Glasögonen konstaterade jag att jag hade glömt kvar i Kalmar och ångesten över hur värdet skulle bli var stor. Trots detta rullade den söta lilla vita bilen med mig och Kristina iväg tillslut iväg på onsdagsmorgonen. Bilen var full av väskor och strandstolar och mitt humör hade äntligen börjat blir betydligt bättre. Jönköping blev vårt mellanstopp, systembolaget - tre flak med öl och Elgiganten för att köpa en söt liten cd-spelare. Vid femtiden rullade vi in på festivalens stora gräsplan för att äntligen inse - vi var på plats!
En timme hann gå innan första incidenten inträffade. Ett av våra tält blev framför våra ögon stulet. Det låg fortfarande kvar i sin söta förpackning till någon festivalares stora glädje. Omplaneringen om hur sängplatserna skulle fördelas påbörjades och löste sig tillsist. Trångt, men med ett leende klarar man allt. Nästan. Tältet kom på plats bland de andra MEP-tälten och första ölen öppnades. Då hände något som vände upp och ner på Malin. Jag och Kristina skulle precis möta upp Matilda när jag ser någon som verkar mycket bekant. I nästa sekund inser jag vem personen är som står framför mig i vita låga converse och slitna jeans. För två år sedan var jag på Ayia Napa, där träffade jag en snubbe som jag föll tvärt för och som jag ännu tänker på ibland. Tragiskt nog. Har aldrig efter resan sett honom, men självklart. Mitt i Hultsfredsyran stöter jag på honom. Blev helt totalt paff och festandet de närmsta timmarna efter blev en smått deppig historia. Jag föröskte ringa tjejerna som var me dpå resan för att dela upplevelsen med någon av dem - men ingen svarade eller ringde upp...Resten av kvällen blev rolig. Bland annat skakade jag och en kille hand på att vi en dag skulle gifta oss. Vi köpte kjoltyger som vi trollade om till sjalar istället och jag tvingades bevisa två killar att jag var singel genom att pussa på en av dem. Allt och ingenting hände med andra ord.
Morgon. Panik. Värmen i tältet var så slående att bara ett ordentligt skrik kunde hjälpa. Skriket utebelv dock på grund av en total heshet som hade smugit sig in i min hals. Ännu en gång - Panik. Jag lät som en fågelunge med whiskeyröst utan att jag egentligen sjungit eller festat speciellt livligt. Ida och Victoria kom vid elvatiden till vårt camp och slog upp ännu ett tält. Efter deras ankomst var Jag, Kristina, Matilda, Stefan, Joel, Jacob, två polare till Joel, Ida, Victoria, Edina, hennes kompis, Iman och hans tjej Angelica på plats. Robin kom även och besökte festivalen till min stora glädje denna dag. Torsdagens artister som diggades till var:
Markus Krunegård - Älskade sångaren i Laakso som satsat senaste året på solokarriär. Spelningen var glad, ärlig och en underbar skörhet i Markus röst.
Babyshambles - Pete Doherty var på plats i tid detta år och björ på en medryckande spelning. Inget vidare bra betyg i tidningarna, desto högre utav mig.
Simple Plan - Inget band som jag lyssnar vanligtvis till, men vilken spelning! Sångarens otroliga publikkontakt gjorde att inte ens jag kunde hålla mig ifrån aatt brista ut i sång.
Serj Tankian - Hade aldrig hört talas om honom innan, men Robin övertalade mig till att lyssna in honom en stund. Blev inte övertygad om musiken, men kul att ha upplevt.
Danko Jones - Inte hört innan, såg de sista låtarna. Skönt, trots genren.
Rage Against The Machine - Ett bandnamn som jag inte lyckas uttala och som jag heller inte hört innan, trots detta var en del av mina campvänner så stora fans att de även lyckades få med oss andra. Stolt kan jag tala om att jag tillbringade 50 min vid Hawaii-scenen för att lyssna på dem. Positivt överraskad.
Ännu en värmeattack i tältet efter en otroligt kall natt. Alla kläder av tjockare slag prydde våra kroppar tillsammans med åtta par strumpor. Rösten var värre än någonsin och tjejerna tvingade mig att hålla käften, vilket visade sig vara väldigt svårt. Insåg i denna stund hur mycket jag babblar egentligen, ni som umgås med mig borde tröttna? Eller det har ni antagligen redan gjort...Vid halv tolvitden drog supandet igång. Jag fick av Ida en försenad födelsedagspresent i alkholens tecken. 4 stycken mini-spritflaskor: Turkisk peppar, jägermeister, tequila och "grön giftig sak som jag glömt namnet på". Två av dem hetsade gänget mig till att dricka upp, för att hjälpa min hals att bli bättre. Den blev det för stunden, men inte ihållande. Klockan tolv gav tjejerna sig iväg för att digga till Sugarplum Fairy som bjöd på frukost spelning med P3 (lyssna på den nästa vecka i P3). Mycket mycket bra, men vad kan man annars tro om Norèn brorsorna. Haha. Den tredje spritflaskan hamnade i min mage några få timmare senare, men av någon konstig anledning fungerar inte fylle-processen. Glad och fnissig är jag jämnt, så det räknas inte. Sanna kom till Hultan och tryckte sig in i ett tvåmannatält, med tre personer i. Hon och jag begav oss till hennes polare i Träsket, där jag blev en attraktion direkt hämtad ifrån Liseberg. Det räckte att jag öppnade munnen så garvade de, när jag sedan började skratta var deras kväll räddad. Mycket sköna (och snygga) snubbar som både hade bra musiksmak och stor socialkompetens. Träffar gärna dem igen! På grund av dessa trevliga snubbar missade jag både Säkert! och Joel Alme (en stor miss nu i efteråt).. men men. Fredagens band blev:
Timo Räisänen - Poppig pop med stor glädje. Fick igång publiken rejält.
Sugarplum Fairy - Lika bra som på förmiddagen. Svängigt, medryckande och underbart.
The Hives - Ett av festivalens bästa akter. En sådan publikkontakt, den scennärvaron och låtvalen är svåra att slå. Ett minne och en spelning som kommer vara på Hultsfreds topp 10 lista länge framöver.
Johnossi - Party with my pain som öppningsnummer kan inte misslyckas. Det gör det inte heller. Underbart rockigt och klockrena låtar. Njutning.
Mustasch - Bra avslutning på kvällen (01.45). Göteborgarna värmde oss i den svinkalla natten. Maffigt!
Värmen som ni känner till vid denna stund, var värre än någonsin på lördagsmorgonen. Plagg efter plagg slängdes av och solbrillorna åkte på för att dölja sletnast.com ansiktet. Vi gick till Ica för att köpa frukost, tunnbrödrullar med ishavssallad och yougurt blev det. Sedna väntade en dunderskön dusch och uppfräschning för dagen D. Denna kväll väntade nämligen festivalens höjdpunkt. Håkan underbaraste Hellström. Efter frukosten och duschen väntade förmiddagsspelningen med Kristian Anttila. Vad jag gillar den killen! Skönt, ärligt och svängigt göteborgskt. Efter spelningen blev det en sväng på festivalområdet, Sanna köpte stans största glasögon och det åts en mängd godisremmar. Efter det började laddningen, öl i varierande väder till härlig musik och lekar. En del systemlekar med krångliga regler och sedan avslutades lekandet med klassikern "jag har aldrig". Då kom det bland annat fram att alla i tältet hade fantiserat om någon annan i tältet, nyfikenheten var stor och stämningen komisk. Haha. 18.00 var stämningen på topp, Sverige-Spanien på Hawaiis storbildskärmar. Spännande match som vi alla vet hur den slutade. Kommentrarer är överflödiga. Sedan väntade en LÅÅNG kväll full av spelningar, tyvärr ställdes Linkin Parks spelning in:
Those Dancing Days - Underbara sötnosar i klänningar som bjuder på gladpop. Låten HItten satte hela "teatern" i gungning. Sveriges förlust kändes långt borta..
Håkan Hellström - Det blev inte många spelningar för min och Kristinas del denna kväll på grund av denna man. I 2,5 timmar satt vi vid kravallstaketet för att få bästa tänkbara plats. Det var helt klart värt att brottas med det sjukt kalla vädret. Han bjöd upp till ett av mina absolut bästa minnen, öppningen - Tro och Tvivel kunde bara betyda en sak. Det skulle bli en nostalgisk kväll med stora känslor. Trycket ifrån publiken bakifrån var så smärtsam att den knappt gick att genomlida, envisheten fick oss dock att göra det. Revbenen ömmar ännu, ryggen gör ont och blåmärken lite överallt - men det var värt det. Under spelningen märker jag helt plötsligt en kamera rakt emot mitt ansikte - jag var inzoomad på storbildsskärmen, ensam. Visade sig att några av vännerna hade sett mig, en kul sak att minnas. Håkan äger Hultan och mig.
Robyn - Tjejen som har gjort allting rätt bjöd på en magnifik avslutning av festivalen. Egentligen hade Hellströms spelning behövts smältas innan man lyssnade på nästa, men Robyn räddade det och gav mig två fantastiska festivalminnen denna lördag. Hitlåt efter hitlåt radades upp på ett nytt och inspirerande sätt.
Sammanfattningsvis var festivalen mycket lyckad, många hundralappar brändes på mat bland annat men det var det värt. Även de ömma revbenen som resultat av Håkan känns okej med facit i hand. Det finns kort på Facebook som vännerna har tagit (se dem genom att gå till kort som jag är med på och vidare in på mapparna) även jag tog kort, men med engångskameror. Så givetvis lägger jag upp dem så fort de kommit på posten. Spännande med kort som inte går att radera. Slutligen vill jag bara säga: Ni som aldrig varit i fetivalvimlet och känt på den känslan måste göra det. Det är sådant man vill minnas tillbaka på och veta att man tog vara på sin tid som ung. Den kommer bara en gång, eller?
Take Care.
Det började tisdag kväll, efter försening med tåget till Göteborg ifrån Kalmar. istället för en behaglig tågresa blev det buss i 3,5 timmar - trångt och äckligt. Jag var trött, hungrig och allmänt irriterad. Hur skulle glädjen över att börja packa festivalpackning infinna sig efter att ha packat upp hela garderoben ifrån Kalmar i min gröna garderob på Tjörn. Det var inte lätt, datorn spökade - vilket resulterad ei att inga skivor kunade brännas med härligt musik. Glasögonen konstaterade jag att jag hade glömt kvar i Kalmar och ångesten över hur värdet skulle bli var stor. Trots detta rullade den söta lilla vita bilen med mig och Kristina iväg tillslut iväg på onsdagsmorgonen. Bilen var full av väskor och strandstolar och mitt humör hade äntligen börjat blir betydligt bättre. Jönköping blev vårt mellanstopp, systembolaget - tre flak med öl och Elgiganten för att köpa en söt liten cd-spelare. Vid femtiden rullade vi in på festivalens stora gräsplan för att äntligen inse - vi var på plats!
En timme hann gå innan första incidenten inträffade. Ett av våra tält blev framför våra ögon stulet. Det låg fortfarande kvar i sin söta förpackning till någon festivalares stora glädje. Omplaneringen om hur sängplatserna skulle fördelas påbörjades och löste sig tillsist. Trångt, men med ett leende klarar man allt. Nästan. Tältet kom på plats bland de andra MEP-tälten och första ölen öppnades. Då hände något som vände upp och ner på Malin. Jag och Kristina skulle precis möta upp Matilda när jag ser någon som verkar mycket bekant. I nästa sekund inser jag vem personen är som står framför mig i vita låga converse och slitna jeans. För två år sedan var jag på Ayia Napa, där träffade jag en snubbe som jag föll tvärt för och som jag ännu tänker på ibland. Tragiskt nog. Har aldrig efter resan sett honom, men självklart. Mitt i Hultsfredsyran stöter jag på honom. Blev helt totalt paff och festandet de närmsta timmarna efter blev en smått deppig historia. Jag föröskte ringa tjejerna som var me dpå resan för att dela upplevelsen med någon av dem - men ingen svarade eller ringde upp...Resten av kvällen blev rolig. Bland annat skakade jag och en kille hand på att vi en dag skulle gifta oss. Vi köpte kjoltyger som vi trollade om till sjalar istället och jag tvingades bevisa två killar att jag var singel genom att pussa på en av dem. Allt och ingenting hände med andra ord.
Morgon. Panik. Värmen i tältet var så slående att bara ett ordentligt skrik kunde hjälpa. Skriket utebelv dock på grund av en total heshet som hade smugit sig in i min hals. Ännu en gång - Panik. Jag lät som en fågelunge med whiskeyröst utan att jag egentligen sjungit eller festat speciellt livligt. Ida och Victoria kom vid elvatiden till vårt camp och slog upp ännu ett tält. Efter deras ankomst var Jag, Kristina, Matilda, Stefan, Joel, Jacob, två polare till Joel, Ida, Victoria, Edina, hennes kompis, Iman och hans tjej Angelica på plats. Robin kom även och besökte festivalen till min stora glädje denna dag. Torsdagens artister som diggades till var:
Markus Krunegård - Älskade sångaren i Laakso som satsat senaste året på solokarriär. Spelningen var glad, ärlig och en underbar skörhet i Markus röst.
Babyshambles - Pete Doherty var på plats i tid detta år och björ på en medryckande spelning. Inget vidare bra betyg i tidningarna, desto högre utav mig.
Simple Plan - Inget band som jag lyssnar vanligtvis till, men vilken spelning! Sångarens otroliga publikkontakt gjorde att inte ens jag kunde hålla mig ifrån aatt brista ut i sång.
Serj Tankian - Hade aldrig hört talas om honom innan, men Robin övertalade mig till att lyssna in honom en stund. Blev inte övertygad om musiken, men kul att ha upplevt.
Danko Jones - Inte hört innan, såg de sista låtarna. Skönt, trots genren.
Rage Against The Machine - Ett bandnamn som jag inte lyckas uttala och som jag heller inte hört innan, trots detta var en del av mina campvänner så stora fans att de även lyckades få med oss andra. Stolt kan jag tala om att jag tillbringade 50 min vid Hawaii-scenen för att lyssna på dem. Positivt överraskad.
Ännu en värmeattack i tältet efter en otroligt kall natt. Alla kläder av tjockare slag prydde våra kroppar tillsammans med åtta par strumpor. Rösten var värre än någonsin och tjejerna tvingade mig att hålla käften, vilket visade sig vara väldigt svårt. Insåg i denna stund hur mycket jag babblar egentligen, ni som umgås med mig borde tröttna? Eller det har ni antagligen redan gjort...Vid halv tolvitden drog supandet igång. Jag fick av Ida en försenad födelsedagspresent i alkholens tecken. 4 stycken mini-spritflaskor: Turkisk peppar, jägermeister, tequila och "grön giftig sak som jag glömt namnet på". Två av dem hetsade gänget mig till att dricka upp, för att hjälpa min hals att bli bättre. Den blev det för stunden, men inte ihållande. Klockan tolv gav tjejerna sig iväg för att digga till Sugarplum Fairy som bjöd på frukost spelning med P3 (lyssna på den nästa vecka i P3). Mycket mycket bra, men vad kan man annars tro om Norèn brorsorna. Haha. Den tredje spritflaskan hamnade i min mage några få timmare senare, men av någon konstig anledning fungerar inte fylle-processen. Glad och fnissig är jag jämnt, så det räknas inte. Sanna kom till Hultan och tryckte sig in i ett tvåmannatält, med tre personer i. Hon och jag begav oss till hennes polare i Träsket, där jag blev en attraktion direkt hämtad ifrån Liseberg. Det räckte att jag öppnade munnen så garvade de, när jag sedan började skratta var deras kväll räddad. Mycket sköna (och snygga) snubbar som både hade bra musiksmak och stor socialkompetens. Träffar gärna dem igen! På grund av dessa trevliga snubbar missade jag både Säkert! och Joel Alme (en stor miss nu i efteråt).. men men. Fredagens band blev:
Timo Räisänen - Poppig pop med stor glädje. Fick igång publiken rejält.
Sugarplum Fairy - Lika bra som på förmiddagen. Svängigt, medryckande och underbart.
The Hives - Ett av festivalens bästa akter. En sådan publikkontakt, den scennärvaron och låtvalen är svåra att slå. Ett minne och en spelning som kommer vara på Hultsfreds topp 10 lista länge framöver.
Johnossi - Party with my pain som öppningsnummer kan inte misslyckas. Det gör det inte heller. Underbart rockigt och klockrena låtar. Njutning.
Mustasch - Bra avslutning på kvällen (01.45). Göteborgarna värmde oss i den svinkalla natten. Maffigt!
Värmen som ni känner till vid denna stund, var värre än någonsin på lördagsmorgonen. Plagg efter plagg slängdes av och solbrillorna åkte på för att dölja sletnast.com ansiktet. Vi gick till Ica för att köpa frukost, tunnbrödrullar med ishavssallad och yougurt blev det. Sedna väntade en dunderskön dusch och uppfräschning för dagen D. Denna kväll väntade nämligen festivalens höjdpunkt. Håkan underbaraste Hellström. Efter frukosten och duschen väntade förmiddagsspelningen med Kristian Anttila. Vad jag gillar den killen! Skönt, ärligt och svängigt göteborgskt. Efter spelningen blev det en sväng på festivalområdet, Sanna köpte stans största glasögon och det åts en mängd godisremmar. Efter det började laddningen, öl i varierande väder till härlig musik och lekar. En del systemlekar med krångliga regler och sedan avslutades lekandet med klassikern "jag har aldrig". Då kom det bland annat fram att alla i tältet hade fantiserat om någon annan i tältet, nyfikenheten var stor och stämningen komisk. Haha. 18.00 var stämningen på topp, Sverige-Spanien på Hawaiis storbildskärmar. Spännande match som vi alla vet hur den slutade. Kommentrarer är överflödiga. Sedan väntade en LÅÅNG kväll full av spelningar, tyvärr ställdes Linkin Parks spelning in:
Those Dancing Days - Underbara sötnosar i klänningar som bjuder på gladpop. Låten HItten satte hela "teatern" i gungning. Sveriges förlust kändes långt borta..
Håkan Hellström - Det blev inte många spelningar för min och Kristinas del denna kväll på grund av denna man. I 2,5 timmar satt vi vid kravallstaketet för att få bästa tänkbara plats. Det var helt klart värt att brottas med det sjukt kalla vädret. Han bjöd upp till ett av mina absolut bästa minnen, öppningen - Tro och Tvivel kunde bara betyda en sak. Det skulle bli en nostalgisk kväll med stora känslor. Trycket ifrån publiken bakifrån var så smärtsam att den knappt gick att genomlida, envisheten fick oss dock att göra det. Revbenen ömmar ännu, ryggen gör ont och blåmärken lite överallt - men det var värt det. Under spelningen märker jag helt plötsligt en kamera rakt emot mitt ansikte - jag var inzoomad på storbildsskärmen, ensam. Visade sig att några av vännerna hade sett mig, en kul sak att minnas. Håkan äger Hultan och mig.
Robyn - Tjejen som har gjort allting rätt bjöd på en magnifik avslutning av festivalen. Egentligen hade Hellströms spelning behövts smältas innan man lyssnade på nästa, men Robyn räddade det och gav mig två fantastiska festivalminnen denna lördag. Hitlåt efter hitlåt radades upp på ett nytt och inspirerande sätt.
Sammanfattningsvis var festivalen mycket lyckad, många hundralappar brändes på mat bland annat men det var det värt. Även de ömma revbenen som resultat av Håkan känns okej med facit i hand. Det finns kort på Facebook som vännerna har tagit (se dem genom att gå till kort som jag är med på och vidare in på mapparna) även jag tog kort, men med engångskameror. Så givetvis lägger jag upp dem så fort de kommit på posten. Spännande med kort som inte går att radera. Slutligen vill jag bara säga: Ni som aldrig varit i fetivalvimlet och känt på den känslan måste göra det. Det är sådant man vill minnas tillbaka på och veta att man tog vara på sin tid som ung. Den kommer bara en gång, eller?
Take Care.
Det är så enkelt, men så svårt att nå.
Ja, jag vet. Borde inte alls sitta här och skriva mitt tredje inlägg för denna dagen, utan läsa Kristinas plugganteckningar för åttiofjärde gången och packa klart mina STORA dunderklumpar till väskor, men trots det skriver jag. Det är mycket lättare än att titta åt vänster och se den ena klädhögen efter den andra och diskbänken som är full med äckliga matrester. Förra inlägget var musikvideon som producerades för någon vecka sedan på Kalmar högskola av mig och min lilla grupp. Kan inte låta bli att vara lite stolt, den blev ju trots allt till slut klar. En väldigt bra känsla.
En annan mycket bra känsla är den att jag imorgon vid denna tiden sitter hemma på Tjörn laddad för Sveriges första match. Jag kommer vara mätt av mammas färskpotatis och grillade revben som hon för några minuter skvallrade om i telefonen. Mikaela kommer att sitta i soffan bredvid mig och stilla mig saknaden efter henne. Vi har knappt träffats på ett år, märkligt. Vi har förändrats mycket både två, men ändå ingenting för varandra.
En annan anledning till detta inlägg är Fatme. Läste nyss hennes kommentar till mig och det berörde, som alltid när hon skriver något till mig. Hon vet hur man formulerar hjärtskärande meningar som får en person lite extra lycklig. Tack. Snart ska vi träffats och fika som förr i tiden. Det blir bra, mycket bra.
Hur går det då med studierna denna afton? Jag är oroväckande lugn, kanske på grund av alla andra tusen tankar som jag INTE borde låta snurra runt i huvudet. Svårt att stoppa dem bara. Snart snart snart är det sommarlov. Snart snart snart är det Hultsfred. Snart snart snart är det Holland - Italien. Jag tänker inte missa den. Det blir mitt umgänge för kvällen tillsammans med dunderklumparna som fyller lägenheten. ÅH jag längtar till tågresan, äntligen får jag lyssna på musik och läsa precis vilken bok jag vill.
Denna kväll som förvandlades till något i nostalgins tecken ska få en låt också. Dirty Days - Bad Cash Quartet, en låt som förgyllde många dagar under högstadieåren.
En annan mycket bra känsla är den att jag imorgon vid denna tiden sitter hemma på Tjörn laddad för Sveriges första match. Jag kommer vara mätt av mammas färskpotatis och grillade revben som hon för några minuter skvallrade om i telefonen. Mikaela kommer att sitta i soffan bredvid mig och stilla mig saknaden efter henne. Vi har knappt träffats på ett år, märkligt. Vi har förändrats mycket både två, men ändå ingenting för varandra.
En annan anledning till detta inlägg är Fatme. Läste nyss hennes kommentar till mig och det berörde, som alltid när hon skriver något till mig. Hon vet hur man formulerar hjärtskärande meningar som får en person lite extra lycklig. Tack. Snart ska vi träffats och fika som förr i tiden. Det blir bra, mycket bra.
Hur går det då med studierna denna afton? Jag är oroväckande lugn, kanske på grund av alla andra tusen tankar som jag INTE borde låta snurra runt i huvudet. Svårt att stoppa dem bara. Snart snart snart är det sommarlov. Snart snart snart är det Hultsfred. Snart snart snart är det Holland - Italien. Jag tänker inte missa den. Det blir mitt umgänge för kvällen tillsammans med dunderklumparna som fyller lägenheten. ÅH jag längtar till tågresan, äntligen får jag lyssna på musik och läsa precis vilken bok jag vill.
Denna kväll som förvandlades till något i nostalgins tecken ska få en låt också. Dirty Days - Bad Cash Quartet, en låt som förgyllde många dagar under högstadieåren.
Take Care!
Rebels and Lovers.
Musikvideon som jag jobbat fram i skolan tillsammans med min grupp. Tyvärr är kvalitèn mycket sämre, men i alla fall!
Daisy - Rebels and Lovers
Daisy - Rebels and Lovers
Håll dig till din blogg, lilla du.
Nu har jag fått nog! Vaknade precis och slår som alltid på P3 för att vakna på ett bra sätt, speciellt idag när jag måste packa och plugga som en galning. Men det sket sig direkt, självklart är inte morgonen P3 som vanligt idag. Nej då, BLONDINBELLA är gästprogramledare. Jag har aldrig gillat henne, men jag har lärt mig acceptera henne. Men nej, hennes röst, flummighet och val av ämnen får mig att spy. Räcker det inte med att hon finns överallt på nätet, måste hon ta över radion nu med? Hon kväver mig. Jag hann knappt vakna innan denna dagen var så gott som förstörd, på grund av en 17 åring som är miljonär. Om någon skulle tro att jag är avundsjuk på henne, har du så otroligt fel. Jag skulle aldrig vilja bli som henne, hur rik, maktgalen och snäll hon än är. No no no. Mig drar hon aldrig med i sitt hål. ALDRIG.
En ny liten romans.
Hulstfred snart. Hittat en ny liten romans bland artisterna - Joel Alme.
Fredag 18.00 - Stora Dans.
The queens corner - Joel Alme
Fredag 18.00 - Stora Dans.
The queens corner - Joel Alme
Mer sol åt tegelklumparna...
På ena sidan av tegelklumpen som ska kallas lägenheter lyser solen, på den sidan balkongen finns gör den inte det. Det irriterar mig, jag sitter här och räknar minuter innan solen kommer dit. Trots det vet jag att det kommer dröja någon timme eller två. På uteplatserna som tillhör lägenheterna nedanför sitter två svettiga gubbar, det spelas dansband. Högt, riktigt högt. Jag skulle kunna kasta ned något elakt eller skrika åt dem, men det tänker jag inte göra. Vad tjänar det till? Kan dansbandsmusiken göra dem glada en stund, så visst.
Tre påsar med blandat innehåll lämnade för en stund sedan hemmet för att åka bil med Kristina till västkusten, kommer kunna sälja kläder i sommar. Dock är det alldeles för svårt för att välja ut vad som ska få följa med och vilket som ska stanna, så allt med vissa undantag får åka med. Mamma kommer inte bli glad över de tio par pumpsen jag packat ned, varav sju av dem har samma svarta nyans. På tisdag ska teminens sista tenta skrivas, jag ska beställa taxi till salen - kanske även till stationen efter tentan, komiskt nog.
Rastlösheten fortsätter att smitta mig, trots all den syssla jag egentligen har att utföra. Lördagen roades med rulltårtebak, fiskgratäng och två fotbollsmatcher. Ja, jag vet. Tragiskt, men avslutade i alla fall kvällen med en Corona och salta pinnar, YEY!
Nedräkningen till sommarens höjdpunkt har börjats rejält. Tre dagar kvar, sedan Hultsfred. Det kommer bli hektiska dagar nu innan, men när jag väl sitter i bilen på väg till de småländska skogarna ska jag njuta. Rejält och mycket. Det ska brännas skivor, packa "rätt sorts kläder" och köpas öl. Nu ska jag bege mig till affären och införskaffa mig lite söndagsmat och invänta solen. Dagen går i studiernas tecken, så datorn ska vara off några timmar. Blir mer än glad om jag har några kommentarer att läsa senare i eftermiddag när fotbollen ska skådas. Take Care.
Tre påsar med blandat innehåll lämnade för en stund sedan hemmet för att åka bil med Kristina till västkusten, kommer kunna sälja kläder i sommar. Dock är det alldeles för svårt för att välja ut vad som ska få följa med och vilket som ska stanna, så allt med vissa undantag får åka med. Mamma kommer inte bli glad över de tio par pumpsen jag packat ned, varav sju av dem har samma svarta nyans. På tisdag ska teminens sista tenta skrivas, jag ska beställa taxi till salen - kanske även till stationen efter tentan, komiskt nog.
Rastlösheten fortsätter att smitta mig, trots all den syssla jag egentligen har att utföra. Lördagen roades med rulltårtebak, fiskgratäng och två fotbollsmatcher. Ja, jag vet. Tragiskt, men avslutade i alla fall kvällen med en Corona och salta pinnar, YEY!
Nedräkningen till sommarens höjdpunkt har börjats rejält. Tre dagar kvar, sedan Hultsfred. Det kommer bli hektiska dagar nu innan, men när jag väl sitter i bilen på väg till de småländska skogarna ska jag njuta. Rejält och mycket. Det ska brännas skivor, packa "rätt sorts kläder" och köpas öl. Nu ska jag bege mig till affären och införskaffa mig lite söndagsmat och invänta solen. Dagen går i studiernas tecken, så datorn ska vara off några timmar. Blir mer än glad om jag har några kommentarer att läsa senare i eftermiddag när fotbollen ska skådas. Take Care.
Thats it.
6 juni.
Nationaldagen kallas denna dag, som på senare år blivit en helgdag. Jag är kluven om jag är positiv eller inte till det, men att vara ledig känns för tillfället väldigt bra. Tidigare idag infann sig en nostalgisk känsla inom mig, köpte färsk potatis, sill, gräddfil och gräslök. Avnjöt en mycket god lunch med Bohusläns höjdpunkter. Stämningen var dock halvknepig, var är familjen och vännerna som brukar finnas vid sidan när sillen äts? Hemlängtan blev lite större, men med den kom även ångesten över att behöva packa. Alldeles för mycket packning. Åttahundra linnen och två ton klänningar. Till det ska ett antal par skor och underkläder få plats, för mig är det ett frågetecken hur det ska fungera. Dragkedjorna lär gå sönder.
Ikväll ska jag hänga med soffan,ensamt men sant. Ska äta vattenmelon och dricka lite läskeblask. Det är sådana kvällar någon bredvid i soffan saknas, någon som bara kan massera den ömma nacken och kallprata lite med. Närhet. Tyvärr kommer inte den som ett brev på posten. När jag ändå skriver om närhet så har jag funderat mycket på en sak. Hur lyckas en del människor alltid skaffa sig en ny relation strax efter att ha slutat den förra?
♦ Vet de hur man ska göra för att hitta de personer som vill ha ett förhållande?
♦ Klarar de sig inte på egen hand och är beroende av att vara två?
♦ Är de desperata?
♦ Eller helt enkelt tur?
Jag är dock kritisk mot en del av dessa perosner som aldrig är singlar under en längre period. Är de verkligen kära i alla förhållanden, eller är det bara ett behov? Jag har svårt att tro att man så snabbt kan bygga upp känslor för en ny person om man precis brytit upp med någon. Är inte en paus behövligt då? Fakta är i alla fall att en del människor är menade att ständigt befinna sig i ett sällskap medan en del aldrig är det. Väntar dessa på den rätte/rätta? Om så är fallet, finns dem?
Take Care.
Ibland lyser solen & allting är lite bra...
I måndags morgon hade jag för en gång skull har en stund över för att läsa. För ett tag sedan påbörjade jag "lyckans hjul" av Kajsa Ingemarsson, men inte hunnit komma mycket längre en några fjuttiga inledningssidor. Började läsa där jag slutade sist, helt plötsligt dyker en mycket bekant ort upp. Mönsterås. Stället dyker upp överallt, där man minst anar det. Av alla orter i Sverige, varför väljer man just den att skriva om ? !
Måndagens kväll / natt blev otroligt mysig och väldigt spontan. Det började med middag på Athena med ett stort, härligt sällskap. Efter middagen splittrades gruppen i från några stycken, men vi som var kvar ville för allt i världen inte gå hem. Lotta, som skulle åka hem för sommaren dagen därpå föreslog att vi skulle leka. Jag var inte sen på att hänga på. Det blev lekar i slottsparken, "dunkgömme" och "sardinen" tills att det var så mörkt och kallt att det inte gick mer. Mycket underhållande. Efter lekarna var rastlösheten ännu inte stillad, vi ville fika. Alla fiken i stan var stängda, så förslaget blev att baka bullar (klockan var då 23.30) och att ta ett nattdopp. När vi kom till Kristina började en underbar doft spridas ifrån bageriet mitt emot. Vi knackade på och hade en kvart därefter 14 stycken nybakta kanelisar. KÄRLEK. Det bar av ned till kattrumpan där det blev bad och bullfik. Stjärnklart, god stämning och ölandsbron i ljus. Kan man begära mer?
(foto: Kristina Stulken)
Inatt 01.15 blev äntligen musikvideon färdig efter alla tänkbara incidenter som kan inträffa. Jag känner mig nöjd, lite stolt och glad över att vår tanke kunde fullföljas. Idag ska vi opponera på varandras filmer i klassen och sedan avsluta med att se alla. Spännande och en skön dag.
Skulle köpa hörlurar igår till min mp3, det slutade med en helt ny mp3 istället.
Är någon förvånad?! Men den var fin i alla fall! :)
Coldplay biljetten är också fixad (se förra inlägget), härligt att ha någonting att se fram emot.
Nu måste jag duscha, laga matlåda och skynda till skolan. Hörs ikväll!
Take Care.
Måndagens kväll / natt blev otroligt mysig och väldigt spontan. Det började med middag på Athena med ett stort, härligt sällskap. Efter middagen splittrades gruppen i från några stycken, men vi som var kvar ville för allt i världen inte gå hem. Lotta, som skulle åka hem för sommaren dagen därpå föreslog att vi skulle leka. Jag var inte sen på att hänga på. Det blev lekar i slottsparken, "dunkgömme" och "sardinen" tills att det var så mörkt och kallt att det inte gick mer. Mycket underhållande. Efter lekarna var rastlösheten ännu inte stillad, vi ville fika. Alla fiken i stan var stängda, så förslaget blev att baka bullar (klockan var då 23.30) och att ta ett nattdopp. När vi kom till Kristina började en underbar doft spridas ifrån bageriet mitt emot. Vi knackade på och hade en kvart därefter 14 stycken nybakta kanelisar. KÄRLEK. Det bar av ned till kattrumpan där det blev bad och bullfik. Stjärnklart, god stämning och ölandsbron i ljus. Kan man begära mer?
(foto: Kristina Stulken)
Inatt 01.15 blev äntligen musikvideon färdig efter alla tänkbara incidenter som kan inträffa. Jag känner mig nöjd, lite stolt och glad över att vår tanke kunde fullföljas. Idag ska vi opponera på varandras filmer i klassen och sedan avsluta med att se alla. Spännande och en skön dag.
Skulle köpa hörlurar igår till min mp3, det slutade med en helt ny mp3 istället.
Är någon förvånad?! Men den var fin i alla fall! :)
Coldplay biljetten är också fixad (se förra inlägget), härligt att ha någonting att se fram emot.
Nu måste jag duscha, laga matlåda och skynda till skolan. Hörs ikväll!
Take Care.
Blicka framåt.
18 september. Stockholm. Coldplay. Lycka.