Malins.

Ja, jag vet. Borde inte alls sitta här och skriva mitt tredje inlägg för denna dagen, utan läsa Kristinas plugganteckningar för åttiofjärde gången och packa klart mina STORA dunderklumpar till väskor, men trots det skriver jag. Det är mycket lättare än att titta åt vänster och se den ena klädhögen efter den andra och diskbänken som är full med äckliga matrester. Förra inlägget var musikvideon som producerades för någon vecka sedan på Kalmar högskola av mig och min lilla grupp. Kan inte låta bli att vara lite stolt, den blev ju trots allt till slut klar. En väldigt bra känsla.

En annan mycket bra känsla är den att jag imorgon vid denna tiden sitter hemma på Tjörn laddad för Sveriges första match. Jag kommer vara mätt av mammas färskpotatis och grillade revben som hon för några minuter skvallrade om i telefonen. Mikaela kommer att sitta i soffan bredvid mig och stilla mig saknaden efter henne. Vi har knappt träffats på ett år, märkligt. Vi har förändrats mycket både två, men ändå ingenting för varandra.

En annan anledning till detta inlägg är Fatme. Läste nyss hennes kommentar till mig och det berörde, som alltid när hon skriver något till mig. Hon vet hur man formulerar hjärtskärande meningar som får en person lite extra lycklig. Tack. Snart ska vi träffats och fika som förr i tiden. Det blir bra, mycket bra.

Hur går det då med studierna denna afton? Jag är oroväckande lugn, kanske på grund av alla andra tusen tankar som jag INTE borde låta snurra runt i huvudet. Svårt att stoppa dem bara. Snart snart snart är det sommarlov. Snart snart snart är det Hultsfred. Snart snart snart är det Holland - Italien. Jag tänker inte missa den. Det blir mitt umgänge för kvällen tillsammans med dunderklumparna som fyller lägenheten. ÅH jag längtar till tågresan, äntligen får jag lyssna på musik och läsa precis vilken bok jag vill.

Denna kväll som förvandlades till något i nostalgins tecken ska få en låt också. Dirty Days - Bad Cash Quartet, en låt som förgyllde många dagar under högstadieåren.