Malins.

Nationaldagen kallas denna dag, som på senare år blivit en helgdag. Jag är kluven om jag är positiv eller inte till det, men att vara ledig känns för tillfället väldigt bra. Tidigare idag infann sig en nostalgisk känsla inom mig, köpte färsk potatis, sill, gräddfil och gräslök. Avnjöt en mycket god lunch med Bohusläns höjdpunkter. Stämningen var dock halvknepig, var är familjen och vännerna som brukar finnas vid sidan när sillen äts? Hemlängtan blev lite större, men med den kom även ångesten över att behöva packa. Alldeles för mycket packning. Åttahundra linnen och två ton klänningar. Till det ska ett antal par skor och underkläder få plats, för mig är det ett frågetecken hur det ska fungera. Dragkedjorna lär gå sönder.

Ikväll ska jag hänga med soffan,ensamt men sant. Ska äta vattenmelon och dricka lite läskeblask. Det är sådana kvällar någon bredvid i soffan saknas, någon som bara kan massera den ömma nacken och kallprata lite med. Närhet. Tyvärr kommer inte den som ett brev på posten. När jag ändå skriver om närhet så har jag funderat mycket på en sak. Hur lyckas en del människor alltid skaffa sig en ny relation strax efter att ha slutat den förra? 
♦ Vet de hur man ska göra för att hitta de personer som vill ha ett förhållande?
♦ Klarar de sig inte på egen hand och är beroende av att vara två?
♦ Är de desperata?
♦ Eller helt enkelt tur?
Jag är dock kritisk mot en del av dessa perosner som aldrig är singlar under en längre period. Är de verkligen kära i alla förhållanden, eller är det bara ett behov? Jag har svårt att tro att man så snabbt kan bygga upp känslor för en ny person om man precis brytit upp med någon. Är inte en paus behövligt då? Fakta är i alla fall att en del människor är menade att ständigt befinna sig i ett sällskap medan en del aldrig är det. Väntar dessa på den rätte/rätta? Om så är fallet, finns dem?


Take Care.