Malins.

Att fortsätta skriva efter förra inlägget känns knäppt. Trots det tänker jag inte sluta blogga, aldrig. Tack för alla otroligt söta små hälsningar, protester, sparkar i baken och beviset på att man har personer som står där - i vått och torrt. Det har väckts många frågor och funderingar de senaste dagarna, många svåra att besvara och kontrollera. Kommer jag då att hoppa av? För två dagar sedan var jag helt säker, inte nu längre. Efter en hel del övertalningar ska jag kanske försöka, kanske. Har ni någonsin varit med om ett hjärta och hjärna som inte är helt överens? Troligtvis och i så fall vet ni hur jag känner det nu. Svårhanterat. Det finns tusen anledningar till varför jag vill hoppa av, men det finns även tusen anledningar till att fortfarande försöka. Gulliga ni. Alla era synpunkter, hälsningar och tankar är jag bara glad utav, kanske hjälper ni mig att fatta mitt beslut till slut.

Nog talat om det, livet går vidare, så även dagarna. Helgen har varit bra. I fredags blev det shoppnig och sedan utgång, mycket nöje! Håkan i högtalarna och ett härligt gäng, kan ju knappast bli bättre! Igår stavades dagen Eurovision Song Contest. Nördiga Malin smög sig fram efter att ha legat i ide i ett år. Planen för kvällen var egentligen att se finalen och sedan utgång, så blev det inte. Jag och Kristina avnjöt istället en trerätters hemma hos mig och sedan såg finalen i soffan. Mycket skönt. Behövligt och lagom ansträngande. Finalen blev dock ett stort fiasko. Charlotte Perelli som helt ärligt hade en av kvällens mest trallvänliga och klarast röst hamnade bland bottenskrapet. Inte ens våra grannländer gav Sverige någon tolv poängare, utan den enda tolvan vi fick var av Malta. Tack! Vinnaren, Ryssland ska jag anmäla. Hela låten stinker kopierat. Kunde nynna på två andra låtar under bidraget. Pinsamt. Det enda som inte var ett fiasko vad underbara Björn Gustavsson.