Storstad innan småstad.
Riktig små barn har aldrig varit min grej, om man nu kan säga så, jag har inte riktigt upptäckt det härliga i det än. Däremot älskar jag närde börjar bli 2, 3 år och kan prata lite smått och springa omkring. Man kan liksom vara lite "kompisar". Idag träffade jag mitt kusinbarn Leah som är drygt två år, en sprallig tjej med energi som hade räckt åt oss alla. Mamma gav henne ett påskägg innehållande torkade aprikoser,russin och vindruvor. Låter väl inte direkt som om hon borde bli överförtjust, men jodå. Hon vägrade släppa ägget tills allt innehåll var borta. Mormor hade köpt en hel djurpark till henne, i alla fall en bondgård med en mängd djur till. Urgulliga sådana. Grisar, hästar, kor och hönor. Lyckan var total.
Imorgon är det tågresa på schemat. Men innan dess ska det bli en dag i Göteborg med Kristina. Shopping, strosa omkring och kanske en eller annan fika. Ska nog köpa ett par skor, en liten söt jacka och några ljus. Säkert blir det något helt annat också..beror helt på hur shoppinghumöret blir och hur stor shoppaholic som finns inuti mig imorgon. Packandet för tillfället går väldigt dåligt, som ni märker. Pluggandet likså. Känner mig småsjuk och inte helt på humör. Det försvann drastiskt nu ikväll när jag läste ett mail ifrån skolan. Det stod att de inte hade fått in min restuppgift, en uppgift som jag mailade in (precis som det stod att jag skulle göra) före deadline. Blir så himla less att de inte informerar bättre om inte uppgifter kommit in, slarvigt ifrån deras sida. Varför kan ingenting någon gång bara flyta på?
Nu ska jag packa färdigt, sova och vakna i tid innan bussen till Stenungsund väntar. Väl där hämtar Kristina och hennes pappa mig, snälla som de är och kör oss till Göteborg. en mysig dag i storstaden väntar innan livet i småstaden börjar igen.
Take Care.
En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem
Än fanns det tusentals tårar kvar
Och de var dina att ge vem som helst
Äntligen , De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen , Passerar vi deras gränser
Imorgon är det tågresa på schemat. Men innan dess ska det bli en dag i Göteborg med Kristina. Shopping, strosa omkring och kanske en eller annan fika. Ska nog köpa ett par skor, en liten söt jacka och några ljus. Säkert blir det något helt annat också..beror helt på hur shoppinghumöret blir och hur stor shoppaholic som finns inuti mig imorgon. Packandet för tillfället går väldigt dåligt, som ni märker. Pluggandet likså. Känner mig småsjuk och inte helt på humör. Det försvann drastiskt nu ikväll när jag läste ett mail ifrån skolan. Det stod att de inte hade fått in min restuppgift, en uppgift som jag mailade in (precis som det stod att jag skulle göra) före deadline. Blir så himla less att de inte informerar bättre om inte uppgifter kommit in, slarvigt ifrån deras sida. Varför kan ingenting någon gång bara flyta på?
Nu ska jag packa färdigt, sova och vakna i tid innan bussen till Stenungsund väntar. Väl där hämtar Kristina och hennes pappa mig, snälla som de är och kör oss till Göteborg. en mysig dag i storstaden väntar innan livet i småstaden börjar igen.
Take Care.
En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem
Än fanns det tusentals tårar kvar
Och de var dina att ge vem som helst
Äntligen , De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen , Passerar vi deras gränser
Lämna gärna en hälsning här
Trackback