Malins.

Igår på cirka fyra timmar hann jag byta stad. Västkusten till Östkusten. Mammas mat till min egen mat. Ett hus där man kan stänga in sig om man vill till en trea. Snöfyllda gator till asfalt. Mycket är annorlunda och jag kan inte undgå att nämna att det känns både smått konstigt och jobbigt. På en vecka hinner man slå sig ned till rätta, Kläderna hinner finna sin plats i garderoben och jag min plats vid matbordet. Samtidigt älskar jag livet på resande fot, att ha två platser man finner sig hemma på. Tågresorna har absolut sin charm, speciellt när man har någon att dela dem med. Kristina som i mitt fall var min andra hälft var en bra hälft. Konduktörer, en vars röst lät som någon i puperten och den andra som såg ut att vara i samma ålder. En tjej som stirrade på en kille mitt emot, inget flört-stirrande utan bara ett konstant stirrande med olika miner till. Vi följde dessa människor i några timma r, med pauser för studier och vilande. Utanför fönstret på tåget var det snö största delen av vägen och även solen lyste, men I kalmar var det självklart annorlunda. När vi väl kommit oss av tåget på stationen märkte vi skillnaden. Det fanns ingen snö, bara små små rester ssom vittnade om att det hade i alla fall varit. Dunstade väskan på hallgolvet, kastade på mig mjukisbyxorna och cyklade till affären. Mat fattades, blev att köpa det mest nödvändiga.

Innan tågresan igår så hade jag och Kristina en dag i Göteborg, som jag tidigare nämnt. Den blev dock inte som jag hoppas, men vi hade mysigt. Hade sett en jättesöt jacka på HM, billig sådan också som jag hade bestämt mig för att köpa. Men nix, den fanns självklart inte kvar i färg..Hittade två par snygga skor, som jag hade köpt något par utav. Men nej, min storlek fanns inte. Sista trösten för att det inte blev så mycket sopping skulle bli ett lakritsljus på lagerhouse jag sett förra veckan. Men nej ännu en gång. Just lakritsljusen var SLUT. Jag lyckades dessutom göra sönder ett ljus inne i affären, otursdag? Ja, jag skulle påstå det.

Idag är det dagen före tentan. Borde därför just nu sitta med en trave böcker och göra som tåg-tjejen, stirra. Men varför skulle Malin ha lite flyt? Nej då. Jag har blivit sjuk. Förkylning, halsont och utan att ha termometerbevis så skulle jag säga även feber. Läpparna är som sågspån, trots mängder av salva på. Med andra ord känns det underbart. Sjuklig ångest. På alla tänkbara vis. Huvudet värker och är jättetrött, trots jag sovit ELVA timmar. Jag har nog aldrig sovit så många timmar innan..Men hur ska jag göra? Kommer jag få in någon information och kunskap idag? Kommer hjärnan vara kompis imorgon? Usch. Varför alltid dessa problem...

Ibland blir man glad och inser att man kanske gör något bra för mänskligheten ibland trots allt. Sannas senaste inlägg var väldigt fint, men en enorm bild. Huh! Camilla har skrivit ett inlägg om senaste året och tillbakablickar, tiden går så fort. Och små saker man känner igen kan bli otroligt stora när de ännu en gång kommer till ytan. Man borde ta vara mer på tillfällen som ges, tillfället kanske aldrig mer kommer tillbaka.

Hultsfred har släppt nya band till festivalen, inga artister jag är överförtjust i, men spännande att se vilka mer som kommer. Dessutom ska blogg.se bytaplattform. Jag tror det är bra, för visst har man märkt att det inte alltid går att skriva kvällstid och att sidan hänger sig. Hoppas på förbättring.

Take Care.