En småtung torsdag med blandade tankar.
Det har varit en små jobbig dag, känner mig smått sjuk. Den där otäcka krypande känslan som skriker "du är sjuk" har nått även mig. Hoppas den bara är tillfällig. Hunnit uträtta en del ärenden trots det idag. Den första tränigsdagen sedan i söndags infann sig idag, det var nog bra. Det känns att man tränat 4 dagar i sträck, men mår samtidigt grymt bra av det (med undantag för tillfället). Vi har köpt outfits-tillbehör tills imorgon, present till Ida och jag som inte kan gå i affärer utan att hitta något blundande så gott jag kunde, men kom trots det hem med två par trosor bland annat. Fick även beställt klipp och färgtid, äntligen! Så om några veckor är den hemska färgen och konstiga hårlängden borta. Får se vad det blir för något, allting är bättre än detta i alla fall. Eller Fanny kanske är nöjd, som påstod efter lovet att jag färgat håret. Haha, hon är lustig hon. Hyrde en film på hemvägen som Mikaela mer eller mindre tvingat mig att se. Music and Lyrics. En typiskt Mikan film, med lyckligt slut osv. Den var helt okej. Till min glädje i videoaffären hittade jag en låda där man gratis fick ta två filmaffischer, en lycklig Malin rotade glatt igenom dem och tog två stycken rätt spontant. Underbar och älskad av alla och Lucky You blev det. Får se vilka väggar de ska pryda, kul i alla fall!
Funderat på några saker och insett hur olika man ser på saker och ting. Vilka vanor och förväntningar man har, mycket beroende på vart man tidigare bott. Två exempel på dessa är när posten kommer och busstiderna. En person som bott i en större stad, eller på etts tälle där bussarna går var femte minut är vana vid att bussen kommer exakt klockslag. Om den inte gör det är chauffören lat, det har hänt någonting eller man har missat den. Denna oro / ångest infinner sig inte riktigt hos mig. Jag är van vid att bussen kan vara en kvart sen eller fem minuter tidig, det är inget konstigt för mig. Jag ser det som något lyxigt att bussen här i Kalmar går tre gånger i timmen och om jag skulle missa den behöver jag bara vänta tjugo minuter. ajg tycer synd om er som har haft det bättre och bytt ned er. Detsamma gäller vilket klockslag posten kommer. Min sambo Johanna ser det som en självklarhet att posten kommer tidigt, annars är det en lat brevbärare som tagit en för lång kafferast. Jag förstår henne, hon är van att dne dyker upp samma tid varje dag. Jag förstår dock inte hur man kan se det ett som irritationsmoment om posten är en halvtimme sen, eller att man undrar när den kommer, jag är snarare van vid att dne inte dyker upp innan 12-13 tiden. Tanken slog mig, vissa har bytt upp sig till Kalmar, andra ner sig. Jag är helt lycklig över att kunna ta cykeln ned till stan för att kunna fika eller för att shoppa. Det har ajg aldrig tidigare kunnat. Det finns för och nackdelar med allt. Och man lär sig anpassa sig. Snart kommer jag säkert tycka det är jobbigt när inte posten dyker upp i tid och att det tar för låg tid att cykla till stan. De som är vana med exakta tider kanske accepterar om ett tag förseningar. Jag tror det är bra med andra rutiner, omskakningar i tillvaron.
Det första jag såg när jag klev in i leksaksaffären idag var det stora hörnet av hjärtan som ville kväva mig. "Alla hjärtans dag" reklamen har påbörjats. Jag minns att jag skrev förra året om denna smått patetiska dag. Att det finns en dag att visa sin kärlek på och ta han dom varandra har jag ingenting emot. Men varje år blir värre när det gäller köpandet av prylar till denna dag. Nallar, kuddar, choklad och allt annat man kan tänka sig. Är det verkligen ett sätt att visa sin kärlek på? Snarare att köpa sin kärlek på. Alla de andra dagarna på året, blir det förlåtna bara man kommer ihåg den 14:e februari? Det är jättefint att man umgås och uppvaktar sin darling denna dag, absolut, men snälla gör det på rätt sätt. För att ni vill och inte för att ni måste för att dagen säger så. Patetiskt. Jag ösnkar själv att jag blir uppskattad, som alla andra gör. Men jag blir hellre det genom en middag eller en överraskning än genom en alldeles för stor nalle som man inte kan ha till något annat än till prydnad. Spara hellre de hundralapparna som nallen faktiskt går på och spara till en resa eller någonting man kan göra gemensamt. Problemet är alla dessa tonåringar som ska köpa alla dessa hjärtan i alla tänkbara utföranden och ge bort till höger och vänster. De är ju så "gulliga". Ja, jo skitgulliga. I en vecka. Sedan hamnar dessa vykort i lådan längst ned och blommorna vissnar. Det jag vill säga att visa gärna er uppskattning den 14:e februari, men gör det resten av året också. Då det kommer som en överrasknig, det uppskattas desto mer då. En spontan middag, en bukett på en vanlig tisdag eller en resa tillsammans. Köp inte er till kärlek, visa den på ert personliga vis. 
Senare ikväll kommer Malins Musiktips III. Återkommer då.
Take Care
"helt okej" och Music and lyrics går inte in i samma mening Malin! Just love that movie ;) Och Johanna är bra söt som orkar bry sig om en sån sak som posten.. ni har väl t.o.m så att det kommer in på hallmattan? Då märker man ju när det kommer?
Hemma hos päronen får jag gå några hundra meter för att ibland inse att den inte har kommit.. men vad gör det? ;)