Malins.

Ännu en gång ska jag tjata om den 14:e februari. Hittade till min stora lycka en underbar krönika av Ronnie, älskade Sandahl - angående alla hjärtans dag. Jag vet inte av vilken anledning det framförallt är som gör att jag inte gillar denna dag. Kanske för att jag är singel eller på grund utav den tragiska mängd som konsumeras på hjärtan. Dagen i sig och den goda tanke som finns dagen till ära är det ingenting fel på, inte alls. Det är bara det att vi tänker knappt längre på varför dagen existerar utan mer på hur långt plånboken kan få oss att komma. Som jag tidigare sagt, vad hände med de resterande dagarna på året? Kan allting förlåtas denna kalla februari kväll? Möjligt och troligtvis många som försonats genom några hjärtan, men hur seriöst känns det. Inte ett dugg. Jag kan verka bitter och jag är nog det, kan dock leva med bitterheten. Men tro mig, jag tycker om att både ge och få presenter och uppvakta människor. Förlöjliga det bara inte.

Ronnie skriver om gymnasietiden med rosor i cafeterian, känner igen det. Vi hade någonting som kallades i stil med "rosdagen". Man fick skriva lappar och sedan drogs ett antal av dessa som fick en ros i gymnastiksalen, otroligt patetiskt. Samma tjej fick tjugo av de trettio rosorna och såg varje gång lika förvånad ut. Resten av skolan var dock inte förvånad. Vad var en sådan dag bra för? Påminna resten av skolan om vem som ägde korridoren, den sönderfärgade blondinen med djupast urringning. Alla visste redan det, hon också.

Tillbaka till hjärtarnas dag. Hur många gör någonting vettigt av denna dag egentligen? Hur många har tillgång till att ha den mest kärleksfulla dagen på året en tråkig torsdag? Inte många. Själv ska jag och resten av min klass tillbringa den bland böcker. Tenta väntar dagen därpå, så inte ens krogen får våra besök. Annars hade jag nog hamnat där. För visst blir man berörd av alla affischer, extrapris på choklad och blommor. Det gäller att blunda...jag är inte ensam...jag är inte ensam. För någonstans långt inne vet vi , "det finns någon som har det värre än vad jag har det. " Svårt att inse det somliga dagar bara. Det viktigaste är ändå gemenskap och att ägna tid med dem man tycker om. Det ska jag göra, du borde det med.

Köp dig inte till ett hjärta, var värd det istället.