Malins.

Nu sitter jag här och fördriver bort all tänkbar packningstid. Att packa väskor för en obestämbar tid är ingen lätt uppgift, näst intill omöjlig. Detta måste jag dock göra, imorgon 17.00 avgår tåget mot Bastuträsk. Ja, kära nån! Orten heter så, den som jag så många gånger hamnat i när jag spelat "Sverige resan" i yngre år. Inte kunde jag väl tänka mig att jag skulle hamna där en dag, absolut inte tidigt tisdag morgon. Hur känns det inför resan nu då? Ingenting. Ingen nervositet, glädje eller negativa känslor. Blank. Kanske bra, det kommer nog så småningom. På onsdag börjar skolan med ett späckat schema - fotografering, skåputdelning, upprop m.m...Tycker det är häftigt med skåp, lyxigt på något sätt! Sa hejdå till alla på jobbet idag, skrev en liten hälsning på tavlan och vek ihop min röda pikè. Det var småtråkigt, men hoppfullt. Det som var desto tråkigare var stegen ned till Condeco längre ned på avenyn, där inne jobbar min lilla göteborgare. Michaela. Kramarna blev många, vi intalade varandra alla tänkbara kloka saker som vi redan glömt bort och " vi ses snart igen". Och klart vi gör det, tacka msn för det.

Det ligger nio klädhögar på en 1,20 säng, lakanet syns inte - så fullt är det. Hur det ska få plats i väskor vill jag inte ens fundera över, ännu mindre hur alla tusentals skor ska tryckas ned utan att klackarna ska bli ledsna. Till det ska ett antal necessärer, papper, dator och annat smått och gott läggas till. Huh! Natten kommer att bli lång..

Om någon är intresserad så ligger situationen med lägenhet och så vidare till såhär just nu: Jag har pratat med en tjej som ska läsa på samma skola, inte samma linje angående att dela en lägenhet till att börja med. Hon har en sambo i Luleå som ligger cirka 40 minuters bilresa ifrån Piteå oh kommer ha lägenheten i Piteå som en övernattningsmöjlighet. Hon ska i alla fall ringa runt imorgon och försöka hitta ett boende till oss. I början av denna veckan ska jag, mamma och min syster bo på vandrarhem. Sedan åker de hem senare i veckan och jag blir då lonley i norrland. Lyckan i allting just nu, som jag nyss fick reda på är att min jobbarkompis Sandra har en gammal klasskompis som pluggar samma linje som jag kommer att göra. Hon hade erbjudit sig att jag kan få sova tillfälligt hos henne tills det löser sig. Helt underbart. Tänk, ibland finns det snälla människor.

Kommer sakna allt och alla. Ändå lämnar jag det för en ny utmaning. Känns både rätt och fel. Men det jag vet är att jag som person är otroligt rastlös och nyfiken, med största sannolikhet är det de som drivit mig till beslutet. Jag är ingen vintermänniska, men kan bli. Jag är hyperaktiv och kanske just därför behöver lite norrländskt lugn. Det jag vill komma fram till att det är alla ni - dels som läser min blogg, som jag jobbat med, de som orkar höra på mitt dagliga tjöt och tvivel och er som tror på mig. Tidigare ikväll sa jag till min mormor att det var hon som drivit mig till att åka, det är det. Hon har dagligen talat om hur roligt det hade varit om jag fick tag på ett boende. Så imorgon bär det av.

Jag vet inte hur kommande vecka kommer att bli, framförallt med bloggen menar jag då. Det kommer säkerligen vara aktiviteter långt in på kvällen, men jag lovar om tillfälle ges ska jag självklart uppdatera! Om ni är nyfikna är det bara att ringa och höra hur allt går. Säkerligen uppdaterar jag imorgon innan resan påbörjas. Förkylningen håller annars stadigt i sig, något jag snart hoppas den slutar med! Nu ska jag packa, eller lägga allt i högar för att imorgon packa allt. HUH, jag är ingen hejjare på att packa...så booring. Men måste göras tyvärr.

Bilderna idag är ifrån högstadieåldern. M & M tiden som hela tiden blomstrar upp igen.





Take Care. Göteborg, dig kommer jag att sakna.