Malins.

Att cykla till skolan kan ibland vara väldigt mysigt och skönt innan dagen i skolan börjar.Frisk luft och musik i öronen.  De gångerna är dock inte så ofta, tyvärr. Det är mycket vanligare att lyssna på p3 till sista sekunden, byta kläder en extra gång och äta fruskost lite för länge, så stressen och turbon hinner infinna sig. Uppjagad och svettig landar man vis skolbänken och får börja plocka av plagg efter plagg. Fast man vet när man behöver lämna lägenheten skjuter man gärna på det fem minuter i alla fall.

Idag var en riktig stressig dag och jag kom för sent. Klumpigt gjort, gjorde dock ingenting. På väg till skolan så håller de på att bygga nya lägenheter i ett område. Det är grus, sten och jord som ligger i vägen, så koncentrationen på cyklade måste vara prima. Kommer fram till området och möts då av ett tiotal killar (hade antagligen rast). Just idag fanns ingen mp3 i öronen som kunde utesluta en ifrån omvärlden. Passerar dem och möts av tre "hej", "tja" och "hej" ännu en gång. Försöker bara trampa på och svarar inte. Varför hamnar man i sådana situationer när man är själv? Annars skulle man lätt kunna skratta bort det eller hejja tillbaka. Men var för stressad idag. Väl framme vid cykelställen och dags för att låsa fordonet, då passerar en för mig okänd kille som ger ifrån sig ett "hej". Tittar runtomkring för att hitta någon han kunde ha sagt hej till, fanns ingen i närheten...Smög in i salen, slängde av plagg efter plagg och pustade ut med ett frågetecken om hur denna dagen hade börjat....

GLÖM INTE TÄVLINGEN I FÖRRA INLÄGGET!