Malins.

Ett break i porträttskrivandet. Det går sakta framåt...men anser att det är bättre att det går långsamt framåt än ingenting alls. Sitter hemma hos Jens och Glenn i Höör med Stefanie i andra soffan. Vi sitter som två freaks med varsin dator och knattrar tangenter. På ett sätt mysigt, på ett sätt tragiskt. Dagen hittills har varit mycket lugn och skön, skrivit i omgångar på intervjuporträttet om Linn. Igår ägde intervjun rum hemma hos henne. Jag, Linn och Martin hade dubbeldejt med varandra, en mycket trevlig sådan. Vi bjöds på pepparkakor och te och stämningen var supermysig. Linns hund Tindra var också med på tillställningen på alla tänkbara vis. Sötnos. Efter flera timmars "lära känna varandra snack" var det dags att bege sig till stationen där Stefanie och tåget till skånetrakterna väntade. Tågresan blev minst sagt kaotisk och innehållsrik.

Tre stycken mycket påverkade killar satt vid ett bord och hade dukat upp med fullt av godsaker på deras bord. Alkohol. De pratade konstant hela resan och spelade hög musik som hela tåget irriterade sig på. De bjöd dock på en hel del underhållning och roliga citat. " Nu ska jag sova och om inte mina öl finns kvar när jag vaknar snor jag hela din flaska". När denna kille sedan vaknar står det fullt av människor i gången som inte fått sittplats, flera av dem unga tjejer. Hans kommentar blir då denna " har de tjejerna stått där under hela tiden jag sovit. varför har ni inte väckt mig? Jag har ju missat massor av kvinnor!"  Mitt emot oss satt en man som stirrade så fruktansvärt. Antagligen ingenting han kunde hjälpa, men väldigt frestande att titta på. Han såg hemsk ut, hans ögon var helt rödsprängda på grund av hans intensiva stirrande. Lyckan var total. Väl framme bjöd kvällen både på innebandy och film. Trevligt!

Nu ska jag fortsätta att skriva om Linn och hennes spännande liv. Tänk att vi är så olika som personer, men samtidigt så lika. Inspirerande tanke. Återkommer...Take Care