Bubblan jag inte vill släppa.
Tillbaka till verkligheten, tyvärr.
06.20 avgick tåget ifrån Höör där hela helgen har tillbringats. Otroligt givande. Ifrån onsdag tills idag har jag levt i en bubbla som varit otroligt skön, ett slags kollektiv. Att berätta om allt som hänt under de fem senaste dagarna skulle ta alldeles för lång tid, minnena får stanna mellan oss som var där. När jag väl kom hem till lägenheten i morse dunstade jag direkt i säng och sov till 13.30. Härligt, en hel del sömn att ta igen. Jag sitter fortfarande i morgonrocken, antagligen kommer den vara på tills det är dags att sova. Det är en konstig känsla att vara här igen, verkligheten kommer liksom ikapp på ett skrämmande sätt. Tills på fredag ska jag både ha skrivit ett reportage och förhoppningsvis kunna en tenta. Huh. Till helgen får jag dock avslappning igen, ska fira Sanna i Borås. Timmarna på tåget ska ägnas åt studier, tåg är ett bra studiesätt. Det enda som krävs är rätt musik i öronen.
I Höör disskuterades bloggvärlden flitigt. Några var för, andra var emot den. Skriver man blogg för att tycka synd om sig själv? Kanske. Jag tror dock inte det. En sorts dagbok skulle jag hellre kalla det, en tankeverksamhet till allmän beskådning. Jag tycker inte det viktiga är vad man skriver, utan att man skriver. Min mamma brukar säga att antingen är man bra på att uttrycka sig muntligt eller skrifligt. Huvudsaken är att uttrycka sig.
Min kropp är i uppror känslomässigt, går inte att kontrollera. En mycket härlig, men oroväckande känsla. Är det verkligen bra att jag känner som jag gör, eller kkommer det bli samma sak denna gång? Jag vet inte och kanske är det bäst att inte veta. Det enda jag kan göra är att hoppas. Sväva på moln några dagar i alla fall. Nu ska jag koka kaffe och börja skriva några kladdiga rader på reportaget. Måste få ihop det imorgon. Suck. Tack alla i Höör för fem grymma dagar, jag hoppas jag är välkommen dit igen.
Jag blir ledsen och besviken när jag läser några av mina vänners bloggar. Är ni så instängda? Rädda för världen där utanför. Ni behöver dock inte vara rädda för den, för den kommer aldrig nå er. Då skulle steget redan tagits. sedan funderar jag över hur nyår ska firas. Sanna vi ska lösa det. Öppen för förslag.
Take Care.
Well, I just wanna be fun
Just wanna be the one
Who makes you smile
Well, I just wanna believe
That I could be something to someone
06.20 avgick tåget ifrån Höör där hela helgen har tillbringats. Otroligt givande. Ifrån onsdag tills idag har jag levt i en bubbla som varit otroligt skön, ett slags kollektiv. Att berätta om allt som hänt under de fem senaste dagarna skulle ta alldeles för lång tid, minnena får stanna mellan oss som var där. När jag väl kom hem till lägenheten i morse dunstade jag direkt i säng och sov till 13.30. Härligt, en hel del sömn att ta igen. Jag sitter fortfarande i morgonrocken, antagligen kommer den vara på tills det är dags att sova. Det är en konstig känsla att vara här igen, verkligheten kommer liksom ikapp på ett skrämmande sätt. Tills på fredag ska jag både ha skrivit ett reportage och förhoppningsvis kunna en tenta. Huh. Till helgen får jag dock avslappning igen, ska fira Sanna i Borås. Timmarna på tåget ska ägnas åt studier, tåg är ett bra studiesätt. Det enda som krävs är rätt musik i öronen.
I Höör disskuterades bloggvärlden flitigt. Några var för, andra var emot den. Skriver man blogg för att tycka synd om sig själv? Kanske. Jag tror dock inte det. En sorts dagbok skulle jag hellre kalla det, en tankeverksamhet till allmän beskådning. Jag tycker inte det viktiga är vad man skriver, utan att man skriver. Min mamma brukar säga att antingen är man bra på att uttrycka sig muntligt eller skrifligt. Huvudsaken är att uttrycka sig.
Min kropp är i uppror känslomässigt, går inte att kontrollera. En mycket härlig, men oroväckande känsla. Är det verkligen bra att jag känner som jag gör, eller kkommer det bli samma sak denna gång? Jag vet inte och kanske är det bäst att inte veta. Det enda jag kan göra är att hoppas. Sväva på moln några dagar i alla fall. Nu ska jag koka kaffe och börja skriva några kladdiga rader på reportaget. Måste få ihop det imorgon. Suck. Tack alla i Höör för fem grymma dagar, jag hoppas jag är välkommen dit igen.
Jag blir ledsen och besviken när jag läser några av mina vänners bloggar. Är ni så instängda? Rädda för världen där utanför. Ni behöver dock inte vara rädda för den, för den kommer aldrig nå er. Då skulle steget redan tagits. sedan funderar jag över hur nyår ska firas. Sanna vi ska lösa det. Öppen för förslag.
Take Care.
Well, I just wanna be fun
Just wanna be the one
Who makes you smile
Well, I just wanna believe
That I could be something to someone
Lämna gärna en hälsning här
Postat av: Kristina
Inte
min blogg hoppas jag?! ;)
Kul att det var så trevligt i Höör!
Postat av: Robin.
Vem är mannen du har träffat (måste vara något sådant som hänt iaf eftersom du har fjärilar i magen). På min egen front i den frågan så har jag något smått komiskt och ändå lite tråkigt att berätta. Därav de två försöken till samtal med i helgen. Vi hörs...
Trackback